Stadens roll ökar, nationens roll minskar. Men räcker det med en modern, stor stad idag för att kunna möta kraven på attraktivitet, mötesplatser liksom varuförsörjning, rekreation och mycket annat.
Ett svar på den frågan är att identifiera de storstadsregioner, ibland kallat megalopolis eller megaregioner, som knyter samman ett antal storstäder till ett större kluster.
Området Boston-New York-Washington i östra USA är ett sådant exempel. Ett annat är området runt Tokyo i Japan. Ytterligare ett exempel är det som kallas “Blue banana”, ett område som går från Liverpool och Manchester via London i Storbritannien ner över Amsterdam och Rotterdam till Turin och Milano i norra Italien. Europa har dessutom en “Yellow banana” i östra Spanien in i södra Frankrike och en “Green banana” som sträcker sig från norra Polen ner över Ungern och Kroatien till italienska Trieste.
Moderna kommunikationsverktyg har gjort det lättare att göra affärer eller bygga nätverk mellan människor och organisationer. Men det har också ökat betydelsen av att mötas.
Infrastrukturen mellan städerna inom en megalopolis är därför en avgörande faktor. Í synnerhet tåg av olika slag men även bra möjligheter till vägtransporter bygger samman städerna till en fungerande region.
Den enskilda staden har fortsatt stor betydelse, men dess sammanhang och dess grannar är inte alls oväsentliga. Hur nära är man andra storstäder och hur lätt tar man sig dit? Det är faktorer som tveklöst påverkar möjligheten till jobb, utbildning, umgänge, kultur etc. Och som därmed skapar olika grad av attraktivitet för staden.
Även landet utanför stadens gränser är viktigt: finns det bra resurser för matproduktion, för rekreation, för naturupplevelser?
Jag har tidigare drivit tesen att staden kommer att kunna ta över statens roll också i en mer formell mening. Kanske kommer vi att se hur kluster av städer, megapolis, har en ännu starkare ställning än den enskilda staden.
Stockholm och Köpenhamn ingår inte i någon av de europeiska bananerna. Betyder det att vi inte kommer att vara med i kampen om framtidens talanger? Till viss del har vi en utmaning i vår relativa litenhet.
Å andra sidan talas det ofta om andra styrkor med de skandinaviska länderna och hur vi byggt våra samhällen: innovativa, kunskapsintensiva, stabila förhållanden för företagande, respekt för både män och kvinnor, stor respekt för naturen och hållbarhet och en hel del annat.
Den styrkan ska vi vårda. Men vi bör också fundera på hur vi förhåller oss till de nya maktcentrum som växer upp, både ute i världen och i vår europeiska närhet.
