Etikettarkiv: stadsutveckling

#96 Kompetensklustret att vårda

#blogg100, ,

Skälet till att digitaliseringen och globaliseringen inte gjort begreppet ”plats” oviktigt – det är ju snarast tvärt om – är för att vi människor söker oss till andra människor.

Det är inte svårare än att vi är sociala varelser. Och det visar sig att vi gärna vill vara med många andra människor, i synnerhet är det intressant att ta rygg på extra smarta, framgångsrika eller intressanta människor.

Staden erbjuder allt detta, men framgångsrika städer erbjuder också en grad av specialisering, där vissa städer har en extra stark pool av kunskap inom ett ämne, en annan stad är starkare på något annat område.

Typexemplen är väl San Francisco som erbjuder high tech-bolag, Los Angeles är platsen för filmfolk, New York erbjuder världens bästa finans- och medieindustri, Milano och Paris är bäst i världen på mode. Och så vidare.

Hur man bygger upp ett kluster med en viss kompetens eller kapacitet det är en svårare fråga. Men om det finns något att bygga på så är givetvis det något som måste utvecklas och förädlas, inte minst av stadens företrädare.

Jag vågar påstå att Stockholm – kanske tillsammans med Göteborg och Malmö, men förenkelhetens skull begränsar jag resonemanget här till huvudstaden – har några av världens bästa ingenjörsföretag och arkitektkontor som sitter inne med spetskunskap inom stadsutveckling och urbanisering.

Det är något vi får erkännande för regelbundet, men ändå är det relativt osynligt i den officiella bilden av Stockholm.

Det finns i praktiken två problem.

Det ena är att Stockholm inte synliggör denna kapacitet och kompetens. Vi borde utnyttja det faktum att vi sitter inne med fantastiska begåvningar och otroligt starka företag på glödheta områden.

Men vi är också dåliga på att vårda det nätverk, det kluster, som om det fick blomma ut blev självförstärkande och skulle locka till sig kompetens och begåvningar från hela världen. I det senare avseendet tror jag faktiskt att vi har ett jobb att göra även inom industrin. Vi borde själva bli bättre på att vårda våra nätverk, stärka det kollegiala, berömma våra kollegor och tala väl om projekt som görs av industrin i stort.

Jag tror att Stockholm har en möjlighet att bli ett världsledande kluster för stadsutvecklingsfrågor. Men det krävs en del ytterligare för att den bilden både ska bli trovärdig och hörd.

#70 Spaghetti-staden

#blogg100, ,

Utredaren av vår nya arkitekturpolitik och stadsarkitekten i Malmö, Christer Larsson, hade precis som Joakim Jardenberg fått möjlighet att bidra med några tankar till Pittsburgh på deras P4-konferens nyligen.

Christer Larsson gav en bakgrund till Malmös egna utmaningar och hur man löst dessa.

En intressant aspekt för min del handlade om det han kallade ”spaghetti-staden”. Christer Larsson menade att man gått bort från att varje funktion i staden skulle ha sin egen yta till att det istället var infrastrukturen och kommunikationerna som knöt samman staden och dess funktioner.

Hans dragning gav en bra bild av Malmös strategi och dess väg från en dyster industristad till en framåtlutad, innovativ och sprudlande kunskapsstad.

#40 People, Planet, Place and Performance

#blogg100, , , ,

Inom kort åker ett antal mycket namnkunniga och kloka personer över Atlanten för att inspirera och kanske utbilda amerikaner i hur vi bygger hållbara städer i Skandinavien och norra Europa.

Det är den amerikanska staden Pittsburgh, Pennsylvania, som bjudit in bland andra Joakim Jardenberg, internetchef på Helsingborgs kommun och en av de allra flitigaste och mest genomtänkta debattörerna på  internetområdet. De har även bjudit in Christer Larsson, både stadsbyggnadsdirektör i Malmö men också utredare av den statliga arkitektur- och designpolitiken. Ytterligare en spännande talare är Monica von Schmalensee, vd på White Arkitekter, ett av landets ledande arkitektkontor.

Konferensen heter P4 Pittsburgh, med ledorden People, Planet, Place and Performance. Den kommer att gå av stapeln den 16-17 april.

Skälet till att så många skandinaviska talare medverkar (det finns fler: Maria Rankka från Stockholms Handelskammare är exempelvis också en av talarna) är att Pittsburgh uttalat letat efter inspiration från hur vi lyckats med stadsplanering i det skandinaviska länderna, med fokus på exempelvis hållbarhet.

Jag blir ändå glad när jag tänker på att Pittsburgh tagit ett så stort grepp om den urbana frågan. Jag blir glad för att de letat efter goda förebilder för att lära sig mer från andra. Och jag blir glad och stolt över att de hittat till Skandinavien och till våra många duktiga svenska experter, visionärer och samhällsbyggare.

Som borgmästaren William Peduto skriver på sajten:

Pittsburgh can redefine what cities are for, how they work, how they look and feel, and who they serve.

Titta gärna på Youtube-videon. Den säger en hel del om de ambitioner som Pittsburgh har för framtiden. Och var de hittat den.

 

#37 Blicka framåt eller bakåt

#blogg100,

Över en kopp kaffe nyligen kom samtalet att handla om begreppet ”hemma”. Båda i samtalet bodde inte kvar där de växte upp, utan hade flyttat vidare. I båda fallen från mindre orter till större: Stockholm.

Den mindre orten, med alla sina förtjänster, blev en blick bakåt, inte framåt. Vi söker oss vidare i våra liv, mot nya mål. Vi söker oss mot nya upplevelser, mot nya sammanhang, mot sammanhang där vi kan utvecklas, lära oss nytt.

Staden kan givetvis vara en del av både det framåtblickande och det bakåtblickande. Och det finns givetvis mindre orter som för vissa kan vara en del av deras framtid, inte bara dåtiden.

Men i många fall tror jag att staden står för det nya, det framåtblickande, tillfället till att lära sig nytt. Jag tror i alla händelser att städer som växer är sådana som ger många en möjlighet att växa, att utvecklas.

Jag tror att landsbygdens utmaningar handlar ganska mycket om just det: att det för många inte är en del av en resa, en utveckling. Istället är lands- och glesbygden snarare en plats där man landar, finner ro och bromsar in.

Det ska inte underskattas. Många upplever nog det moderna samhället som extremt uppskruvat och med ett på tok för högt tempo.

Men väldigt många söker sig till de nya möjligheterna, till det som växer, det som rör sig framåt. Staden är för väldigt många en del av framtiden. Inte en del av historien.

Den sortens städer som blickar framåt, som rör sig, som tillåter folk att växa, utvecklas: de kommer också att vara framtidens viktigaste städer. De som håller folk tillbaka, som lever i historien och blickar tillbaka: de kommer att få kämpa i motvind.

#34 Detaljerna – och det stora sammanhanget

#blogg100,

Jag har nu kommit en dryg tredjedel in i projektet #blogg100, med tankar och reflektioner om staden och dess utveckling. En del av inläggen har av olika skäl varit lite mer detaljerade och kanske till och med något aparta.

Jag funderar ibland själv på om jag är lite för slarvig och för dåligt påläst, när jag kastar mig ut, helt utan en ordentlig utbildning och med ganska grund kunskap om den pågående debatten, och publicerar en massa tankar om staden och dess själ. Går det att göra det så? Borde jag inte skaffa mig en ordentlig examen, läsa fler böcker, gå fler kurser?

Jo, säkert. Det hade nog verkligen inte skadat. Men å andra sidan: det borde heller inte behövas.

Jag vill inte förringa experternas bidrag: tvärt om. I min roll som vd för STD-företagen företräder jag både direkt och indirekt en enorm kompetens och kunskap som verkligen skulle behöva användas väldigt mycket mer av politiker, stadsplanerare, tidningsredaktörer, seminariearrangörer.

Men jag råkar också vara övertygad om att samhället faktiskt inte enkom byggs och utvecklas av experterna eller eliterna. Det är vi alla som är med och påverkar.

Jag råkar också tro att det är väldigt många perspektiv som måste vägas in när vi nu vill utveckla samhället och de platser vi bor på. Det handlar om teknik och form. Det handlar om statistik och bra data för att förstå mönster. Det handlar om en politisk och kanske ideologisk bild av hur vi vill att samhället ska se ut. I allt detta måste fler röster höras.

Ibland tror jag till och med att det finns en fara i att vi stirrar oss blinda på detaljerna, utan att överblicka de större, långsiktiga målen. Den större visionen, målet och syftet med staden, den behöver vi vara många som diskuterar.

Jag kommer inte att kunna bidra med några detaljer om hur vi bygger staden framöver. Däremot hoppas jag med mina inlägg och mina reflektioner kunna ytterligare bidra till den mångfald av åsikter som krävs om vi ska bygga en stad för alla, en stad som utvecklas och en stad som lever.

#30 Hotellet – ett hem i en annan stad

#blogg100,

Jag gillar att resa. Men jag reser inte så mycket att jag har tröttat på hotellrummen. För min del blir ofta hotellet en paus från så mycket annat – inklusive alla måsten och krav som naturligtvis alltid ligger och väntar hemma.

Det är ju därmed en självklarhet att om man ser hotellet som en paus från livet i övrigt kan det bara få vara en relativt liten del av livet. Det går ju inte att stänga livet ute. Det är inte ens önskvärt.

Ur ett stadsperspektiv är dock frågan hur hotellet blir en del av staden. Ska det – bör det – vara nära allt det liv som präglar staden för övrigt? Är det bra eller dåligt om hotellet ligger i de vanliga bostadskvarteren? Hur hade ett hotell mitt uppe i Brommas villaområden uppfattats?

För den som bara tar en paus, som bara söker underhållning, mat på beställning och stadens välansade parker, ja då behöver man ju knappast heller checka in i stadens vanliga liv. Då räcker det ju med turistbussen som tar dig runt till sevärdheterna.

Men för den som vill bo längre, som vill vara en del av den vardagspuls som alla som bor i staden upplever, ja då skulle närheten till vardagens alla funktioner, med sina både vackra och mindre vackra fasader, vara en poäng.

Visst: dina barn lär inte gå i skolan om du bor på hotell. Men mycket annat kan mycket väl komma till användning, även om du bara är på tillfälligt besök: mataffärer, kollektivtrafik, biografer och mycket annat.

Det lär inte vara en slump att hotell-konkurrenter som Airbnb tar fart just nu, i takt med att vi kanske vill närma oss staden på ett annat sätt. Vi vill inte bara studsa in och sedan studsa ut. Vi vill vara en del. Vi vill vara på samma våglängd som stadens mer permanenta invånare.

Men det kan också vara ett fenomen som hänger ihop med att staden i sig håller på att ändras. De traditionella hotellen har inte flyttat med när staden för övrigt har flyttat. Hotellets centrala funktion, mitt på stortorget, kanske inte är den optimala platsen – eller funktionen – för framtidens resenärer.

Det är en tanke som kanske hotellen behöver grubbla lite på. Tills vidare njuter jag gärna av de vackra hotellrummen och den flådiga hotellfrukosten.

#25 Podden Staden – en hyllning

#blogg100, , ,

Min ”nya” värld, med samhällsbyggnad, tekniska konstruktioner, arkitektur och samhällsutveckling, har öppnat mina ögon för helt nya dimensioner i vårt samhälle och dess fundament.

Listan över saker jag upptäckt, människor jag har inspirerats av, mötesplatser som rymmer så mycket kunskap och kreativitet går att göras hur lång som helst.

Men låt mig i detta inlägg lyfta fram en enskild sak, företeelse, som jag verkligen kommit att värdesätta och löpande se fram emot: podden Staden som ges ut av Sveriges Arkitekter.

Låt er inte luras av den till synes helt förutsägbara formeln: ”två medelålders män sitter och pratar med varandra”, som ju annars är så överutnyttjad i poddvärlden. Även om den till ytan ser ut att vara sann.

Nej: Håkan Forsell och Dan Hallemar har ett samtal som både är unikt i sitt fokus på städer, dessutom på riktigt begåvat, intellektuellt och utbildande. Håkan Forsell är urbanhistoriker och författare. Dan Hallemar är chefredaktör på tidningen Arkitektur.

De båda åker runt till städer, såsom Istanbul, Malmö, Alexandria och flera andra, lite som besökare, lite som journalister, lite som forskare och letar efter städernas historia, utveckling, själ och framtid.

Det sätts in i ett sammanhang och i ett bredare resonemang, kopplat till både politik, historia och kultur. Det är helt befriat från tjafsande, snarare ett bandat seminarium med två begåvade paneldeltagare.

Samtalen är lagom långa, urvalet av perspektiv är väl avvägt. Det märks att det är en van redaktörshand bakom berättelserna, där fokus och utrymme för de viktiga frågorna hanterats väl. Det blir sällan svamligt, alltid stringent, alltid förberett.

Jag hoppas att resorna fortsätter, både till avlägsna städer men också till de som ligger just runt hörnet. Valet av platser värda att besöka tror jag att redaktörerna har bättre koll på än jag (även om jag redan skickat in några önskemål till dem på egna spännande platser att åka till). Kanske ligger det för mig som lyssnare ett värde i att det är oväntade städer och platser. Ruhr-området hade jag nog inte kommit på själv.

Allt kan utvecklas, även det som är riktigt bra. Varför inte inleda varje samtal med en liten ”faktaruta”, med lite basfakta om staden? Varför inte avsluta med lite mer konkreta tips på museer eller böcker för den som vill fördjupa sig? Kanske musik? Kanske aktiviteter och händelser för den som vill planera en egen resa?

Jag tyckte själv att ”frågepodden” var genialisk: lite konstiga frågor som den om ”tillfälliga städer”, stadens gräns och den digitala utvecklingens påverkan på staden fick mycket intressanta svar. Utmärkt. ”Livepodden” (som väl i teknisk mening knappast kan kallas för ”live” – live kräver väl att det sänds direkt, inte att det råkar vara inspelat inför publik) var dock mindre framgångsrik: mervärdet hade nog uppstått om det varit interaktion mellan publik och talare på ett eller annat sätt. Det saknade jag helt. Dessutom kändes samtalet som om man för mycket ville vara ”underhållning”. Det funkade inte för mig, dessvärre.

Detta är dock enkom radanmärkningar. I min podd-app ligger Staden som en av de viktigaste poddarna att följa, i hård konkurrens av Lantzkampen, Juridikpodden, Mattsson&Helin och podden ”Det är lärarnas fel”.

För alla med intresse av städer, urbanisering och vart vårt moderna samhälle är på väg rekommenderar jag varmt podden Staden. Den är på riktigt en tillgång för vårt samtal och kunskapsuppbyggnaden om dessa ofta svåra frågor. Bra jobbat.

#13 Staden och stadsdelen

blogg, ,

Vid ett presseminarium med Stockholm School of Entrepreneurship för några år sedan medverkade Prime och presenterade då en rapport, där budskapet – som jag minns det – var att stadsdelarna, inte städerna, var det allra hetaste.

Kopplingen till Södermalm eller Årsta är för många starkare än till Stockholm. I New York, finns givetvis boende i Brooklyn som är minst lika stolta över sin stadsdel som de är för den större storstaden. Och det lär inte stanna där: alla större städer, som i sin tur har olika stadsdelar med olika karaktär, olika kultur och olika historia bygger en närhet som säkert kan vara svår att matcha för större städer där likheterna helt uppenbart är färre.

I senaste utgåvan av den utmärkta podden Staden, som Sveriges Arkitekter ligger bakom, ges just stadsdelen och kvarteret en ökad belysning. Väl värt att lyssna igenom.

Jag har tror som jag tidigare skrivit att staden är viktigare än staten, landet. Att det är i städerna som de nya gemenskaperna formas. Att sammanhållningen i en stad är viktigare än den i ett land. Stockholm och Göteborg är helt enkelt viktigare framöver än vad Sverige är.

Men stadsdelarna kommer att ha en viktig roll att spela i det nya urbana samhället. Dagens storstäder kommer alltid att rymma en blandning, olika delkulturer, områden som präglas av sina medborgare. Det är en styrka, inte en svaghet, att olika stadsdelar präglas av sin natur, sina medborgare och sin infrastruktur. Skolor, kyrkor, affärer och idrottsföreningar – civilsamhället – bidrar till närhet och ger en förankring och en sammanhållning.

Från detta föds kanske lokala medier, tryckta eller digitala. Det föds fotbollslag och basketlag. Det föds marknadsplatser och gemensamma aktiviteter.

Baksidan är det som i slutändan kan bli segregering. Vissa förorter, med en utpräglad kultur och därmed en viss typ av medborgare, ger inte den mångkulturella blandning som annars är den stora stadens styrka. Detta bekymrar mig och måste vara en löpande diskussion, både i det lokala perspektivet och i stadens diskussion. Men lösningen ligger å andra sidan väldigt nära: närheten till andra stadsdelar, med andra kulturer, borde kunna göra det möjligt att hitta framgångsrika lösningar, där vi möts, utbyter tankar, lär av varandra och gillar olikheter.

En annan baksida är såklart ett vi-mot-dem-resonemang. När AIK möter Hammarby finns det inslag av det som jag ogillar med landskamper mellan Sverige och Tyskland. Som om det fanns ett ställningskrig där den ene måste vinna, den andra förlora. Som om Solna måste bevisa att det är bättre än Södermalm. Det är givetvis en helt orimlig jämförelse och saknar helt ett svar. Solna är lika bra som Södermalm. Precis som du är lika bra som jag.

Själv känner jag mig nog mer som Stockholmare än som Bromma-bo. För mig är Stockholm en bättre utkikspunkt än Bromma. För mig är stadens bredd och storlek viktigare och en större resurs än lokalsamhällets närhet och behändighet.

Det finns mycket att säga om stadsdelarnas roll i staden. Men att de är viktigare än vi kanske tror, det vågar jag slå fast redan nu.

Externhandeln och framtidens städer

#blogg100, ,

Köpcentrumen och galleriorna som växer upp runt om våra städer väcker såklart känslor och leder till debatt. I senaste avsnittet av podden Snåret eldar Peter Kadhammar på, med hårda ord om den förändring som våra städer just nu genomgår. Hans tankar finns även delvis här.

Även den engagerade och läsvärde debattören Christer Ljungberg berör frågan i ett aktuellt blogginlägg. (Ljungberg är dock inte alls lika nostalgisk som Kadhammar…)

Jag har lite svårt att bli lika upprörd. Visst finns det anledning för oss alla att engagera oss i utvecklingen. Är vi politiker måste vi bidra med visioner, ramar och incitament. Är vi debattörer behöver vi på samma sätt ge bilder av vart vi ska, kanske bilder av vart vi inte ska. Är vi samhällsmedborgare har vi också ett ansvar för att ”rösta med fötterna” genom att köpa där vi vill att våra handlare ska ligga, röra oss på platser vi gillar och vill bevara, utnyttja resvägar och transportsätt så att planerarna kan förstå mönstren.

Men.

Min första invändning är att samhällsutvecklingen (inklusive stadsutvecklingen) bör vara demokratisk och i grund och ofta en direkt konsekvens av de önskningar och val som vi alla gör varje dag. Om vi stimulerar köpcentrum med våra aktiva val kommer det att ge fler köpcentrum. Om vi väljer att hellre köpa vår mat och våra kläder på butiker inne i stan så ger det en annan utveckling. Visst har politiker och samhällsplanerare ett stort ansvar för just ramar och visioner. Men jag tilltror människan, medborgaren ett väldigt mycket större ansvar för sina egna handlingar och konsekvenserna av dem.

Min andra invändning är kanske mer övergripnade, men jag råkar vara allergisk mot resonemang som andas ”det var bättre förr”. Det var det nämligen extremt sällan. I resonemang om hur framtidens städer ska formas måste vi tänka bortom Paris på 20-talet eller idyllen Säffle när den var en fungerande stadskärna med brett sortiment. Extremt få vill ha tillbaka den värld som fanns på 20-talet.

Jag tror att staden som den såg ut på 50-talet eller 60-talet var en konsekvens av det liv som levdes då: hemmafruar, en väldigt nationalistisk agenda, ett socialdemokratiskt ledarskap som på gott och ont gick över huvudet på många. Den tiden kommer inte tillbaka. Därför kommer inte heller dessa städer att komma tillbaka.

Hur mycket vi än gillar museer och drömmer oss tillbaka till barndomsminnen, så är det inte i ett museum som vi vill att våra barn ska växa upp.