Etikettarkiv: städer

”We’re on the verge of a historic moment”

blogg, , ,

Det är kanske varken överraskande eller särskilt dramatiskt att Google nu ger sig in i diskussionen om städerna och hur de fungerar. Tvärt om känns det som om de redan har gjort det en tid.

Fast jag blir ändå glad när jag läser om Googles projekt ”Sidewalk Labs”, som ska undersöka hur modern teknik ytterligare kan utveckla städerna. Målet är att göra städerna ännu mer hållbara, både miljömässigt, ekonomiskt och socialt.

Daniel L. Doctoroff ska leda Sidewalk Labs, och jag delar hans uppfattning om att tidpunkten är helt rätt.

– We’re on the verge of a historic moment for cities, säger han till New York Times.

Teknik som mobiltelefoner, sensorer, big data och mycket annat skapar enorma möjligheter att förbättra våra städer och hur vi planerar dem.

Det saknas ju inte tankar om detta, men Googles inträde och engagemang kommer definitivt att hjälpa till att öka engagemanget för de här frågorna.

Jag tror nämligen att det både behövs mer förståelse för digitaliseringens konsekvenser hos företag och organisationer som jobbar med den fysiska samhällsbyggnad. Men det behövs också ökad förståelse för hur vår fysiska miljö och städernas logik hos företag, organisationer och individer som har det digitala fokuset.

Google kan bli bryggan mellan båda dessa världar, om det vill sig väl.

#91 Reykjavik – den motvilliga metropolen

#blogg100, , ,

Resan till Island och Reykjavik denna gång innebär mitt andra ordentliga besök på ön. Förra gången jag såg mig om här på Island var för över 15 år sedan.

Denna gång har jag varit på plats i egenskap av STD:s vd och har mött kollegor från arkitekturbranschen runt om i Norden.

Bland många frågeställningar som berörts har urbaniseringen fått sin belysning. En liten dimension utöver de vanliga perspektiven av hållbarhet och klimatanpassning som brukar beröras rörde Islands egen urbaniseringstrend. Även här, i det som väl knappast kan kallas tätbefolkat, dras de boende mot städerna och mot det tätbebyggda.

Det är ändå uppenbart att tillgången på plats länge har inneburit att staden tillåtits att växa utåt, bort från centrum. Det är slående att en så pass liten stad som Reykjavik ändå kan dras med restider till och från jobbet på uppåt en timma.

Mina isländska kollegor upplyste oss dock om att även Reykjavik nu har satt en gräns för stadens expansion, och att det istället krävs en förtätning av den befintliga staden.

Det är klokt. Reykjavik är en relativt liten stad, men ändå utsträckt och utspridd. Jag tror att stadens attraktivitet hade ökat om den hade varit tätare.

Dessutom hade husen i en tätare stad givit bättre skydd för blåsten. Det i sig hade varit en välgärning…

#86 ”Man kan påla, och man kan dränera”

#blogg100,

Göteborg in lights and colors
De flesta vet väl att Göteborg anlades av Gustav II Adolf. Efter några års byggande grundades staden 1621.

Men på den plats där Göteborg idag ligger har det givetvis bott människor mycket längre än så. Under stenåldern fanns en bosättning vid Göta älvs utlopp och länge var detta en öppning mot havet, mellan det danska Halland och det norska Bohuslän. Både Lödöse norr om dagens Göteborg och Älvsborgs fästning, vid inloppet till Göteborg, var då viktiga platser med strategisk betydelse.

1437 beslutades att anlägga staden Götaholm vide Säveån, men platsen var illa vald och istället fick Nya Lödöse bli den nya plats där förutsättningarna var bättre. Nya Lödöse låg ungefär där Gamlestaden idag ligger, en bit från havet. Både Nya Lödöse och Älvsborgs stad har alltså varit föregångare till dagens Göteborg.

1572 fick byggmästare Ludvig von Hoffwen i uppdrag att göra en så kallad skamplun, plan, för en befäst stad vid Gullbergs klippa. Den staden skulle bli ungefär lika stor som Kalmar. Året efter, 1573, befallde kungen att byggandet skulle dra igång, men inget hände. Bland skälen till att inget hände nämns att staden endast fick byggas med stenhus: få svenskar kunde vid den här tiden mura. Ett annat skäl till att bygget inte kom igång var att ståthållaren på Älvsborgs fästning, Charles de Mornay, deltog i en kupp mot kungen, Johan III. Det gjorde att staden Gullberg aldrig kom att byggas.

Begreppet Göteborg användes när Karl IX utfärdade tillfälliga stadsprivilegier 1603. Danskarna var dock så effektiva i att bränna ner staden några år senare att det var först på 1900-talet som några rester överhuvudtaget kunde upptäckas från denna tid.

När staden åter byggdes upp hämtades kunskap om byggnadsteknik från Holland. Men det var en av Gustav II Adolfs följeslagare som bistod i valet av plats. Kungen undrade om inte platsen, strandängen vid Göta älvs mynning, var för blöt och sank. Johan Pedersson Schult, senare adlad till Johan Adler Salvius, svarade: ”Man kan påla, och man kan dränera. Jag föreslår, att man avstår från att gräva någon utvidgad hamnbassäng här nere mellan bergen och istället lägger en bred kanal rakt in över gräset och kanske en tvärkanal, som går ut på andra sidan det lilla berget. Det suger upp vattnet och båtarna ligger minst lika bra.”

Staden byggdes sedan efter hollänskt mönster med raka gator och kanaler. En stor del av stadens befolkning kom också att utgöras av holländare, som hade bra kunskap om att bygga på sankmark.

Namnet Göteborg hade flera andra stavningar på 1600-talet: Giötheborg, Göteborgh, Gothenburg och Gamble Gotenborg. Just Gothenburg har levt kvar som ett engelskt namn på staden.

I kväll åker jag till Göteborg. Hinner jag ska jag leta efter spåren efter holländarnas byggnadskonst.

#69 Staden som plattform

#blogg100,

Den amerikanska staden Pittsburgh, välkänd för sin stålindustri, bjöd nyligen in ett antal debattörer från olika delar av världen för att blicka framåt och förstå hur vi kan bygga en modern stad med hållbarhet och tillväxt i fokus.

Fler av talarna hämtades från Skandinavien och Sverige.

Bland annat deltog Joakim Jardenberg, välkänd internet-debattör, i sin roll som ”Internetchef” i Helsingborg.

Joakim Jardenberg är alltid underhållande att lyssna på och hans poäng om Apples användargränssnitt och hur lilla Iris kan öppna en Iphone, trots att hon inte kan stå på egna ben ännu, fungerar överraskande bra fortfarande.

Men hans tankar om staden är i synnerhet intressanta i en kontext av urbanisering och stadsutveckling.

Hans slutsatser:

  • Observera och lär av medborgarnas och de boendes beteenden.
  • Se till att staden blir en plattform
  • Våga göra misstag – men gör en riskanalys först
  • Jobba med andra – dra inte hela lasset själv

Ge det 18 minuter. Det är det värt.

#65 Mot Washington

#blogg100, ,

I början av juni bär det av mot Washington. Den är redan avbockad på min ”bucket list”, jag har besökt den amerikanska huvudstaden för länge sedan. Men det ska ändå bli ett spännande återseende.

Den huvudsakliga orsaken till resan är att träffa kollegor från liknande verksamheter som vår för erfarenhetsutbyte och utveckling av vår verksamhet.

Men nu har jag ju dessutom många skäl att analysera denna stad utifrån vad jag hittills lärt mig om stadsplanering och urbanisering.

Den amerikanska huvudstaden har ju en förhållandevis lång historia, i alla fall med amerikanska mått mätt. Att den blev huvudstad är en kompromiss efter kriget: de olika kongresser som hade bildat Förenta staterna hade samlats i Philadelphia, men som en eftergift åt sydstaterna hade huvudstaden flyttat söderut, till gränsen mellan Maryland och Virginia. Och för att göra huvudstaden fri från övriga delstater skapades en egen, ny delstat, Washington D. C., och placerades på en plats som pekats ut av George Washington själv.

Washington D. C. har, som många amerikanska städer, ett gatunät i form av ett rutmönster, med en ganska fantasilös namngivning av gatorna: siffror för gatorna i nord-sydlig riktning och bokstäver för dem som går i öst-västlig riktning. Därtill finns några större avenyer, med namn efter delstater.

Den franske ingenjören och majoren Pierre Charles l’Enfant, som också deltagit i inbördeskriget på George Washingtons sida, skapade den ursprungliga stadsplanen för Washington på slutet av 1790-talet. Inspirationen till denna plan hittade han bland annat i Paris, Milano och Amsterdam. Planen blev sedan stilbildande för stadsplanerare världen över, även om Pierre Charles l’Enfant fick sparken av president Washington efter att några av de styrande i staden ogillande hans förslag, och arbetet fick slutföras av Andrew Ellicot.

Pierre Charles l’Enfant har även ritat Federal Hall i New York.

Men därtill borde jag ge mig på att bocka av några arkitektoniska utflykter. Washington har sex av de tio viktigaste arkitektoniska verken i USA, bland annat Vita huset, Capitolium, Thomas Jefferson Memorial och Lincoln Memorial.

#42 Cykeln för att upptäcka staden

#blogg100, , ,

Det finns de som påstår att det bästa sättet att uppleva en stad är att ge sig ut och springa runt den. Det stämmer säkert: om man gillar att springa.

Jag själv föredrar cykeln varje dag i veckan. Dels för att min kropp trivs bättre på cykeln än i löparspåret. Men också för att man ju kommer betydligt längre med en cykel än man gör om man springer.

Cykeln är på det sättet ett fantastiskt kraftfullt verktyg för att komma runt och se relativt mycket på kort tid av en stad. Den har ibland en del begränsningar jämfört med den som bara har ett par skor: vissa vägar och stigar lämpar sig inte för cykeln. Men det är relativt sällan det blir ett hinder.

Själv cyklar jag gärna till och från jobbet. Det gör jag ju inte för att ”uppleva staden” i första hand. Men indirekt får man en bra känsla för stadsliv, miljöer och människor på vägen. Mycket mer än om man stänger in sig i en tunnelbanevagn.

Men om vi ska få fler att upptäcka Stockholm, Göteborg eller någon annan stad behövs det några funktioner för att underlätta.

Dels bra tillgång till cyklar att hyra. Visby är i det här avseendet ett föredöme. Men även i Stockholm har systemet med hyr-cyklar vuxit ut. Jag har själv inte testat, men hoppas att det är smidigt även för tillresande att få tillgång till en cykel.

Det är också viktigt med bra cykelvägar. När jag var i Chicago för en tid sedan hyrde jag en cykel och tog mig runt, framför allt längs vattnet. Jag hamnade i och för sig nära nog på en motorväg, men annars var det en relativt lättcyklad stad. När familjen hyrde cyklar på Manhattan var upplevelsen inte riktigt lika positiv. Närheten till en hetsig biltrafik bidrar inte till en skön cykeltur.

Cykeln är på många sätt ett väldigt bra transportmedel i den moderna staden. Jag är glad för att många städer och många politiker uppvärderat cykelns roll i staden. Men det finns mer att göra. Till exempel att sätta fler turister bakom styret.

#40 People, Planet, Place and Performance

#blogg100, , , ,

Inom kort åker ett antal mycket namnkunniga och kloka personer över Atlanten för att inspirera och kanske utbilda amerikaner i hur vi bygger hållbara städer i Skandinavien och norra Europa.

Det är den amerikanska staden Pittsburgh, Pennsylvania, som bjudit in bland andra Joakim Jardenberg, internetchef på Helsingborgs kommun och en av de allra flitigaste och mest genomtänkta debattörerna på  internetområdet. De har även bjudit in Christer Larsson, både stadsbyggnadsdirektör i Malmö men också utredare av den statliga arkitektur- och designpolitiken. Ytterligare en spännande talare är Monica von Schmalensee, vd på White Arkitekter, ett av landets ledande arkitektkontor.

Konferensen heter P4 Pittsburgh, med ledorden People, Planet, Place and Performance. Den kommer att gå av stapeln den 16-17 april.

Skälet till att så många skandinaviska talare medverkar (det finns fler: Maria Rankka från Stockholms Handelskammare är exempelvis också en av talarna) är att Pittsburgh uttalat letat efter inspiration från hur vi lyckats med stadsplanering i det skandinaviska länderna, med fokus på exempelvis hållbarhet.

Jag blir ändå glad när jag tänker på att Pittsburgh tagit ett så stort grepp om den urbana frågan. Jag blir glad för att de letat efter goda förebilder för att lära sig mer från andra. Och jag blir glad och stolt över att de hittat till Skandinavien och till våra många duktiga svenska experter, visionärer och samhällsbyggare.

Som borgmästaren William Peduto skriver på sajten:

Pittsburgh can redefine what cities are for, how they work, how they look and feel, and who they serve.

Titta gärna på Youtube-videon. Den säger en hel del om de ambitioner som Pittsburgh har för framtiden. Och var de hittat den.

 

#38 Arkitekturen i mobilen

#blogg100, , , , , , ,

Min mobiltelefon ligger mig varmt om hjärtat: bokstavligt talat. Bland favoriterna är kartapparna och alla karttjänster.

Och visst blir man både glad och lite imponerad av det arbete som Google, Microsoft och Apple gjort med sina karttjänster.

Lite extra roligt är såklart att de valt att återge stadbilden direkt i kartan: genom att tilta kartan kan man i större städer se husen och delar av deras arkitektur. Det är utan tvekan ett närmande till Google Street View och andra bildbaserade tjänster, men med andra egenskaper.

Med tanke på hur imponerad man är från början – bara av själva faktumet att det alls fungerar – så kanske man inte borde vara allt för kritisk. Men vid en jämförelse mellan Google Maps och Apples karttjänst i mobilen är det ändå som regel Google som går segrande ur den jämförelsen.

Jag valde att kolla på några kända byggnader för att se hur de presenteras i dessa två tjänster i min mobil. Det är inte uteslutet att resultatet skulle se annorlunda ut i datorn (även om jag inte tror det). Det kan också hända att en Android-telefon kan komma åt mer information från Googles tjänst än jag kunde. Men jag gillar ändå Googles resultat mer.

Så här ser Notre Dame i Paris ut i dessa två tjänster – den övre Apple, den undre Google:

Paris1 Paris2

Samma jämförelse för Peterskyrkan i Rom – här är Google överst och Apple underst:

rom1 Rom2

Och slutligen det kungliga slottet i Madrid – överst Google och underst Apple:

Madrid1 Madrid2

Dessa bilder spelar i många fall ingen större roll. Det är i många fall mest en rolig detalj. Men det har vi ju ändå lärt oss genom åren: det som inledningsvis inte verkar vara mer än underhållning och onödig sidoinformation hittade till slut fram till en väldigt viktig uppgift. Inte allt, men mer än vi inledningsvis kunde ana.

Och som synes ovan: Googles tjänster är mer detaljrika och återspeglar arkitekturen bättre än Apples.

Låt oss inledningsvis glädjas åt att vi kan få uppleva världen och våra städer direkt i telefonen med en sådan kvalitet och detaljrikedom. Fantastiskt.

Låt oss också fortsätta att förvänta oss utveckling och att det aldrig tar slut. Vi vill ha mer.

Och låt oss slutligen själva fundera på vad vi kan erbjuda världen, så att vi också bidrar till andras glädje och kanske innovationslusta. Inte minst vi som jobbar med stadsplanering och arkitektur borde kunna göra mycket mer för att levandegöra staden, direkt i mobilen.

#36 Bryssel med nya ögon

#blogg100,

Jag hade en ganska krass och inte helt positiv bild av Bryssel innan mitt besök där i förra veckan. Tråkig eller obefintlig stadsplanering. Det mest kända monumentet är en kissande liten pojke. Förvisso ett pampigt torg, Grand Place, och god mat, men annars inte så mycket att hänga i julgranen.

Under mina senaste yrkesverksamma år har jag ägnat betydligt mycket mer tid åt att åka till USA (San Francisco, New York, Orlando, Boston), Paris (Le Web), Cannes, Barcelona och London än att åka till Bryssel. Den spännande teknikutvecklingen händer helt enkelt på andra ställen än där.

Men nu var det dags igen, för lite konfererande och besök hos några av våra samarbetspartners.

Och jag måste erkänna att jag fick uppvärdera min bild av staden. Jag var där för kort tid för att få en djupare bild av stadens möjligheter, och mycket av det jag såg bekräftade väl ändå min ursprungliga bild.

Men Bryssel är ändå ett inte otänkbart resmål för den som:

– vill uppleva trånga, lite turistiga men ändå charmiga gränder med massor av restauranger

– vill beskåda pampiga slott och en inte oäven park i anslutning till slottet

– gillar choklad och gärna chokladaffärer

– gillar politik och vill se pampiga parlamentsbyggnader

– kan bli imponerad av moderna flygplatser

Bryssel är knappast en tuff konkurrent till mer kända metropoler som Paris eller London. Men det har sin charm och några dagar går lätt att fördriva bland politiker, andra turister och restauranger.

#29 Paris vs Frankrike

#blogg100,

Paris rymmer så väldigt många dimensioner. Det är en stad full av historia, av historier, av människor, av liv och aktivitet. Dessutom är det en stad som känns ordentligt planerad: både de stora, överdådiga avenyerna, de livliga affärsgatorna, de stora parkerna, de små, trånga gränderna, de vindlande gatorna där det ena leder till det andra. En stad så stor att den kan rymma allt detta och dessutom många gånger om.

Paris handlar fortfarande för många om sin historia. Men inte som Rom eller Aten, utan en 1900-talshistoria, där konstnärer, författare, kulturpersonligheter skapade en miljö tätt in till Paris egen berättelse. Tunnelbaneskyltarna, med typografi från 20- och 30-talen är en fantastisk påminnelse om tiden då den moderna bilden av Paris präntades in.

Paris är också en stad för årstider, men i synnerhet våren. Jag hade hoppats få möta den när jag nu var där för diverse möten, men kom troligen några veckor för tidigt. Men när värmen kommer, träden slår ut i grönska, uteserveringarna verkligen kommer till sin rätt och vandringarna längs Seine blir njutbara – varken för varma eller för kalla, ja då är Paris mer Paris än annars.

Kulturen är såklart en viktig del av Paris, men ändå inte lika mycket som för exempelvis Florens. Paris har självklart storslagna museer med några av världens viktigaste konstverk. Men utan staden runt om museerna, utan restaurangerna och människorna, hade Paris aldrig varit den hemmahamn för Picasso, Da Vinci och de andra som de är idag.

Hur ser Paris framtid ut? Jag har tidigare varit i Paris för att ta del av den moderna webb- och startupkulturen som frodas, både i Frankrike men också runt om i Europa. Jag har ju noterat Disneys satsning på Eurodisney utanför Paris. Centre de George Pompidou är ytterligare ett modernt exempel som blickar in i framtiden.

Paris största problem är nog inte sig självt utan Frankrike. Jag tror att Parisborna faktiskt kan skapa stordåd, och bli en tillväxtfaktor för hela Europa. Men en sådan storlek och en sådan dragningskraft på både pengar och kreativitet kommer Paris att kunna leverera enormt mycket spännande.

Dessvärre finns det i den franska kulturen en konservatism förklädd till socialism, där gamla strukturer förvaltas, inte sällan mot bättre vetande. Det kan komma att bli ett problem även för Paris.

Paris som metropol är fortfarande fantastisk och en magnet för vem som helst. Alla förtjänar faktiskt att ha en egen personlig relation till Paris. Det betyder dock knappast att alla bör flytta dit.