Jag intresserar mig ganska lite för sportnyheter, men den här veckan tog det skruv på allvar och fångade även mitt intresse när bandytränaren Michael Bratt och lagledaren Magnus Fryklund i Broberg retweetade ett inlägg som i praktiken var ett mordhot mot domaren Keijo Hyvärinen. (Läs även här)

Så här stod det i det som retweetades:

”Beställ – Nackskott på Keijo Hyvärinen – lägg i kundvagn – leverans 3 till 5 arbetsdagar. Tack Hells Angels. #svbandy #less #på #domare”

Efterspelet är inte klart ännu: den avstängning som de båda fått initialt ska prövas av Riksidrottsnämnden.

Jag känner inte dessa herrar och har ingen koll på hur snacket går i omklädningsrum eller i avbytarbåsen på en bandymatch.

Men jag är orolig för att snacket är just så här raljant och brutalt.

Jag tror inte att det rör sig om ett faktiskt mordhot, varken från Bratt/Fryklund eller från den som skrev inlägget från början. Men kanske ska polisen ändå undersöka saken – det är trots allt ett konkret hot.

Och jag har givetvis noterat att Michael Bratt tagit avstånd från sin retweet – gott så.

Men det finns några lärdomar i detta för oss alla.

• Brutaliseringen av vårt språk är ingen önskvärd utveckling. Vi måste vara aktsamma om hur vi formulerar oss – i synnerhet om vi bara har 140 tecken på oss.
• Jargongen i ett omklädningsrum lämpar sig inte för Twitter. Men den lämpar sig förmodligen inte heller för ett omklädningsrum. Låt detta inte bli ett skäl för att avstå från Twitter, utan från att helt sluta upp med skitsnack, hot, nedvärderande omdömen, sexistiska påhopp med mera, som jag tyvärr är övertygad om florerar i många idrottssammanhang. Och på skolgårdar. Och i fikarum. Och på en massa andra ställen.
• Twitter är en extremt öppen plattform och budskap sprids lätt vidare, där bakgrund och sammanhang inte längre är lika tydliga. Har du budskap som lämpar sig bättre för de närmast sörjande finns det kanske bättre forum för diskussionen (Facebook? Telefon? Köksbordet?)
• I en ledande position räcker det inte med att bara jamsa med och sedan skylla från dig. En chef och en ledare – och dit räknar jag självklart Bratt/Fryklund – har fått den positionen för att de är några vi andra ska ta rygg på och som vi förväntar oss ett ansvarstagande från. I det avseendet har de brustit denna gång.
• Det finns en skillnad i att sprida vidare – retweeta – och att själv formulera ett budskap. Men vilket ställningstagande innebär det att reteweeta? Ställer man sig bakom? Är det ett sätt att sprida spännande tankar, rappa forumuleringar? Behöver du förstå hela sammanhanget? Behöver du ställa dig bakom innehållet? Detta håller vi på att lära oss. Jag tror inte vi är helt klara med denna fråga ännu.