(Oslos inlopp som det ser ut från nya operahuset)
Mina första stapplande steg – och många därefter – tog jag mitt i Bohuslän, i Hunnebostand. Mitt emellan Göteborg och norska gränsen var influenserna till Norge starka. Både mentalt, kulturellt och geografiskt var Norge väldigt nära. Vi såg lika lätt på tv från Norge som från Sverige. Radion sprakade gärna över till någon norsk kanal. Och norrmännen har alltid varit på plats i Bohuslän, även om de på senare år kanske blivit lite väl många…
Jag är i praktiken uppvuxen i Norge.
Därför var det spännande när hustrun och jag under julhelgen ägnade några dagar åt Oslo. Lite på chans åkte vi tåg (för att slippa flyget) och tog in på ett hotell, rekommenderat via Tripadvisor.
Vi var verkligen inte beskvika, varken på Oslo som stad eller på hotellet.
The Thief, på den nybyggda stadsdelen Tjuvholmen, kvalar lätt in bland de bästa hotellen i Norden, även om konkurens inte saknas. Snyggt, fräscht, fantastisk frukost, utmärkt spa och placerat på en verkligt spännande del av Oslo.
Som boende på The Thief fick vi också fritt inträde till konstmuseet Astrup Fearnley som också ligger på Tjuvholmen. Konsten av bland annat Damien Hirst skapar en speciell atmosfär, där konstens gränser prövas, men också för många säkert mest blir udda, kanske provocerande men kanske också svårtolkad.
Under våra dagar i Oslo hann vi med det nya operahuset, Vulcan-området där vi åt på Mathallen, en del strosande på Karl Johann, Frognerparken, att åka spårvagn, Grünerlökka och givetvis en hel del restauranger.
Utan att vidare gå in på enskildheter slås man av några saker efter några dagar i Olso.
Staden är inte mycket större än Göteborg, men ändå så mycket mer kosmopolitisk och bred i sitt utbud. Givetvis kopplat till att Oslo är en huvudstad, men därmed är också utbudet så mycket mer lättillgängligt med tanke på stadens storlek.
Oslo är också präglat en hel del av tillgången till pengar från oljeindustrin. Operahuset är bara ett av många exempel. Behovet av olja är inte borta i vårt moderna samhälle och Norge har fortsatt stora naturtillgångar, men det ska bli intressant att se hur tillväxt och investeringar i stadens infrastruktur påverkas av att att priserna på oljan går ner.
Jag blev också överraskad över hur många svenskar som jobbade på restauranger och barer i Oslo. Vi fick verkligen leta efter att hitta någon norrman bakom disken. Det var i praktiken lättare att hitta spanjorer än någon från Norge som bistod med servering eller service.
Parentetiskt kan tilläggas att det inte är praktiskt eller effektivt att åka tåg till Oslo från Stockholm. Jag gissar att det har med spåren att göra, men det är synd att det inte går snabbtåg längre mellan dessa huvudstäder. Dagens tåg tar lång tid och präglas väldigt mycket av på- och avstigande resenärer som åker kortare sträckor. Det är inget fel i det, men bidrar inte till det lugn som annars kan infinna sig för den som ser fram emot några timmar ostörd tid på ett tåg. Avståndet mellan Oslo och Stockholm borde göra det fullt möjligt för tåget att konkurrera ut flyget, om bara kvaliteten och tidsåtgången var rimlig vid en jämförelse. Så är det inte just nu.
En större reflektion är kanske ändå att vi trots vår närhet till Norge har så dålig koll på samhällsdebatt, politik och kulturdiskussion hos dem. Jag är relativt intresserad av politik på alla sätt, men hade ändå svårt att relatera till ministrar och politiska partier i Norge. Jag övervägde till och med en halv sekund att ta en prenumeration på Aftenposten. (Nej, så blev det såklart inte…)
Med mina rötter och bakgrund, fortfarande med halva hjärtat i Bohuslän, känns banden till Norge och Oslo både viktiga och värdefulla. I sommar tar vi med barnen på en tur, för att uppleva både staden Oslo, med dess närhet till vattnet och bergen.
Jag hoppas att det ger mina barn en bättre bild av Oslo. Och kanske, kanske att de får en relation till staden med lite mer moderna förtecken än den jag själv växte upp med. Även om vi nog hoppar över konsten av Damien Hirst.