Etikettarkiv: näthat

Frustrationen när det går för långsamt

#blogg100, , ,

Vi lever i en tid som knappast kan ses som annat är fantastisk. I synnerhet i Sverige, men troligen för väldigt många i världen finns det ingen anledning att blicka tillbaka. Det var i väldigt få avseenden bättre förr.

Debatten om både #näthat och nu senast om #bästabeatrice (läs även gärna detta svar från Jasenko Selimovic) präglas av ett stort engagemang och i viss mån också en frustration över att hur vårt land ser ut och fungerar, de normer vi har och hur vi respekterar varandra.

Jag är glad för denna diskussion och det finns mycket att lära för oss alla. Det i sig är värt en egen bloggpost.

Men några poänger om tid och förändring vill jag göra nu.

  • Det var inte bättre förr. Det har nog få påstått explicit, men ibland får man en känsla av att många tycker att utvecklingen går åt fel håll. Jag tror inte alls att det är så. Jag tror istället att vår medvetenhet och vår känslighet för den här sortens obalanser och missförhållanden är högre idag. Det är bra. Det lyfter fram detta som inte är bra och som vi behöver ändra.
  • Jag förstår de som tycker att utvecklingen går för långsamt. Många inlägg jag läser präglas av en frustration (och ibland mer än så) över att det inte händer mer och att samhället (i bred mening) inte reagerar starkare och mer kraftfullt mot dessa missförhållanden, som nu kommit i dagen – oavsett om det gäller näthat eller diskriminering. Jag tror dock att det tar tid att flytta fram positioner. Och det är också viktigt att de nya värderingarna får sjunka in, inte bankas in med hårda ord.
  • Jag tror att den motreaktion vi ser, exempelvis i form av ett ökat stöd för SD bottnar i att en hel del ser att dessa nya positioner skjuts framför fort. Nota bene: jag är för att vi flyttar fram positionerna.

Jag välkomnar alla som vill bidra till förändring. Och jag vill gärna att utvecklingen ska gå snabbare. Men samhällsförändring och kulturförändring kräver tid och långsiktighet. Ska vi lyckas förändra samhället i grunden och till det bättre måste vi tygla vår frustration och istället hitta verktyg för att skapa hållbarhet och uthållighet i detta viktiga arbete.

Debatten på kultursidorna är en del av detta. Liksom den diskussion som spiller över i de sociala kanalerna och på Twitter.

Men låt det inte stanna där. Och tro inte att det räcker.

Näthatet – en personlig statusrapport

#blogg100, , ,

Debatten om näthatet fortsätter i kölvattnet av Uppdrag Gransknings inslag i veckan. Det är bra. Vi är inte klara. Och vi behöver nog vänta ett tag innan vi kan summera läget och dra några slutsatser.

Men jag vill ändå dela med mig av några tankar jag fått med mig efter denna vecka. En del visste jag redan innan – kanske allt – men nu blev det tydligt bekräftat.

  • Vi är många som använder ett hårt och slängigt språk på nätet. Twitters 140 tecken gör det nödvändigt men ofta svårt att formulera sig kortfattat. Ibland blir det till ett självändamål att formulera sig i ”one-liners”, som gärna får vara sarkastiska och elaka. Det drar retweets. Det ger bekräftelse.
  • Jag själv är definitivt en del av ovanstående. Jag är minst lika skyldig till hårda ord och elakheter som de flesta andra.
  • Vårt språk är viktigare än vi tror. Och många av oss är dåliga på att kunna formulera oss nyanserat. Det finns de som föreslår att vi ska byta ut svenskan mot engelskan, av olika internationella skäl. Låt oss börja med att lära oss svenska ordentligt först.
  • Hat är förvisso hat oavsett i vilken kanal det strömmar. Men nätet har vissa egenskaper (hastighet, korta format, anonymitet) som kan bidra till att hatet drivs längre och syns tydligare. Därför är det befogat att tala om näthat. Och därför är det befogat att adressera detta specifikt.
  • Hat och hot är inte det samma som att vara kritisk eller för den delen ironisk eller raljant. Nyanser må gå förlorade, och den som läser kanske tror att det som var avsett som kritik istället är hat. Men icke desto mindre: vårt samhälle behöver debatt, satir och kritik. Och att den ibland blir personlig är oundvikligt.

Troligen finns det ännu fler saker jag lärt mig om jag bara tänker efter.

Den senaste veckans debatt har som sagt varit otroligt viktig och jag ser fram emot fortsättningen. Vi har mycket att lära. Och när vi är klara kommer vi att ha hittat ett nytt normalläge, som jag är övertygad om är bättre än det debattklimat som vi just nu så aktivt debatterar och ifrågasätter.

Näthatet – bortom förnuftet

#blogg100, ,

Dagens tyngsta minuter var de framför SVT:s webb-tv-inslag inför onsdagens Uppdrag Granskning. ’

Detta har vi hört om förut, bland annat har ju Åsa Linderborg i Aftonbladet berättat om sina erfarenheter och hur det påverkat henne. Det som dessa kvinnor i SVT-inslaget får höra om sig själva är ändå obegripligt. Jag har svårt att förstå hur de orkar.

Det är många saker som behövs för att vända trenden. Jag lyssnar gärna i morgon på SVTs inslag för att veta mer vad. Jag hoppas det finns goda tankar som vi kan hjälpas åt att omsätta i konkret handling.

Vad jag ändå på förhand tror mig veta är att det dels krävs att samhället – och då menar jag verkligen den breda definitionen av samhället, inklusive civilsamhället – mer aktivt tar ställning, formulerar de alternativa resonemangen. De som handlar om förståelse, som handlar om respekt.

Jag är också övertygad om att staten – med sina verktyg i form av polis, åklagare med mera – behöver göra mer. Vad – det hoppas jag att fler tycker till om.

Framför allt är jag säker på att varje enskild god kraft, man som kvinna, behöver för att skapa ett mer tolerant samhälle, som bygger på respekt och förståelse. Vi har alla olika talanger. Alla kommer att behövas.

Det faktum att dessa hot och sjuka kommentarer sprids via nätet kräver ett extra ansvar från oss som jobbar nära onlinevärldens aktörer och som på olika sätt bidrar till att forma det nya, digitala samtalet.

Jag tror att vi – jag inbegriper mig själv här – har ett extra stort ansvar för att jobba för att möta de galningar som sprider hot, skräck och förnedring.

Jag vet att många av oss brinner för framtidens möjligheter och gärna vill bidra till allt det nya som vi ser runt hörnet.

Men nu tror jag vi måste se oss om en stund: att se till att göra skillnad också i att få stopp på galningarna som förstör, som skapar det hårda, kalla klimatet som allt för många får uppleva.