När jag växte upp var den närmaste “staden” förmodligen Lysekil, även om Uddevalla i många avseenden hade tagit över flera viktiga centrala funktioner.

Lysekil är verkligen en liten stad, som 1903 fick stadsrättigheter och även rätt att handla med utlandet. Viktiga komponenter för en så pass liten stad i Bohuslän.

Min egen hemkommun, Sotenäs, har aldrig haft en tätort med stadsrättigheter. Kungshamn, Hunnebostrand, Bovallstrand, Smögen och några mindre tätorter hade inte storleken för att bli städer.

Vad som till slut skapar en “stad” varierar. Fyra faktorer lär vara speciellt avgörande: “folkmängd, ekonomisk bas, administration och funktionalitet” (enligt Wikipedia). Att de nya urbana miljöer som vi gärna uppmärksammar numera snarare utmanar begreppet “stad” från andra hållet (hur stort kan det bli och ändå hållas samman) – är ju en helt annan fråga.

Jag är nyfiken på var staden börjar för att förstå grunderna för själva urbaniseringen. Jag är övertygad om att antalet människor är en bidragande faktor. Vi vill inte vara själva, och ju fler desto bättre.

Jag tror också att det ovan nämnda begreppet funktionalitet är viktigt. Att vi inom staden måste ha en viss infrastruktur, såsom kollektivtrafik och ett fungerande vägnät, bedömer jag som uppenbart.

Nu har vi ju sedan ett bra tag skrotat stadsprivilegierna i Sverige. Kanske lite synd, när vi nu staden går mot en allt viktigare roll.

Och vad som skulle kunna utgöra grund för en ny sorts definition av “stad” kanske behöver funderas en del på.

Kanske har Lysekil inte längre vad som krävs för att i en modern tappning kallas för stad. Men å andra sidan: varför inte? Det vore spännande att hitta bredden i begreppet stad och urban miljö, så att den inte bara inkluderar miljonstäderna, med sina operahus, skrytbyggen, problemområden, exklusiva museer och komplexa tunnelbanesystem.