Det är såklart lätt och lustfyllt att från min horisont skriva om urbaniseringen och alla dess möjligheter. Det ligger i tiden, allt fler flyttar till städerna och argumenten för att urbaniseringen också är positiv för både individ och samhälle är i många avseenden obestridliga.
Men hur förhåller det sig då till allt det som inte är urbant? Vad händer med glesbygden, med alla våra småorter och byar. Vad händer med de som av olika skäl väljer att bo utanför de urbana miljöerna? Eller de som inte har någon möjlighet att flytta av ett eller annat skäl?
Det är frågor som inte är bortglömda. Det finns många starka röster för att ”hela Sverige ska leva”, både inom media, politik och kultur.
Men det är inte alltid så lätt att förstå hur den berättelsen, om den levande landsbygden, ska kunna fungera ihop med växande och allt mer dominerande städer.
Det som är uppenbart är att det behövs mindre av offermentalitet och dystopier. Det behövs mer av framåtanda och visioner och inte minst ett ökad samspel mellan den allt viktigare staden och den nya roll som måste skapas för glesbygden. Tyvärr tycker jag ofta att politiken och debatten präglas av just en ganska dyster bild av utvecklingen. Att det mesta blir sämre. Att samhällets resurser rustas ner för landsändar som inte växer.
Jag tror inte att det är önskvärt eller möjligt att hejda, än mindre stoppa, urbaniseringen. Förutom att den drivs av människors vilja att få större frihet och utväxling är det också en samhällsekonomiskt rimlig utveckling. Samhället mår bättre på många sätt av att städerna växer.
Men det betyder inte att vi kan lämna landsbygden åt sitt öde. Det finns många skäl till att även glesbygden måste få både uppmärksamhet och hitta en roll, där staden växer.
Jag tror det finns många pusselbitar som måste lösas och fogas samman.
Dels behöver vi förstå rollen för bilen, kollektivtrafiken och kanske den digitala utvecklingen. Det är klart att tunnelbanan inte är lösningen för de mindre orterna i norra Värmland. Kan vi hitta annan kollektivtrafik där? Hur kan synen på bilägande eller bilen roll utvecklas?
Hur kan vi jobba med digitala verktyg för att slippa resa? Hur kan den digitala utvecklingen göra det lättare att samverka och samarbeta?
En annan fråga handlar om det näringsliv som av olika skäl passar utmärkt på landsdbygden: turism och lantbruk är två tydliga exempel. Hur ska detta samverka med urbaniseringen?
Utöver detta finns såklart ett antal kulturella utmaningar, där tillhörighet, dynamik, utbildning och mycket annat måste hänga ihop för att göra det lätt att växa upp och leva även utanför storstäderna.
Lägg därtill en svårighet att växla ner, att ställa om från något stort till något mindre. Hur gör man när folk väljer att flytta från en by eller ett samhälle? Hur ser den nya berättelsen ut som inte präglas av tillväxt? Det är en svår nöt att knäcka.
Urbaniseringsdiskussionen vinner inte på att glesbygden glöms bort. Men den vinner heller inte på att allt bör vara som det alltid varit. Staden utvecklas. På samma sätt måste landet runt om staden utvecklas. I en sådan utveckling finns det plats för båda.