Etikettarkiv: kaosteori

#79 En stad av mycket och många

#blogg100, ,

Staden består av människor. Varje individ fattar sina egna självständiga beslut och skapar sitt eget liv i staden, delvis i samverkan med andra men också självständigt.

Men staden består också av en stor mängd människor: det är inte bara enskilda individer utan kollektiv. Då blir det intressant att titta närmare på hur större grupper beter sig, inte bara vad enskilda gör. Statistik och det mer moderna begreppet ”big data” har lärt oss att se mönster och hitta trender, där medelvärden säger minst lika mycket om staden som den enskilda människan.

Ju fler människor desto bättre medelvärden. Ju fler människor desto mindre intressant blir den enskilda människan för att förstå helheten.

Men lägg till detta teorierna för komplexa system och den så kallade ”fjärilseffekten”.

Den amerikanske meteorologen och matematikern Edward Lorentz skapade ett matematiskt system för att förutspå vädret. Det byggde på en lång rad faktorer, och skapade på så sätt ett väldigt komplext system – precis som vädret ju är ett väldigt komplext system. Systemet han skapade blev just så komplicerat och komplext han hade önskat och det verkade inte på något tydligt sätt upprepa sig, utan utvecklade hela tiden nya “vädersystem”.

Han gjorde vid ett tillfälle en paus i systemet och ville starta om ”vädergeneratorn” med data vid en viss tidpunkt tidigare. Han förväntade sig att hans väderekvationer skulle ge samma resultat som första gången.

Men visade sig att förändringarna blev väldigt stora från hans första körning. Skälet till detta visade sig vara att även väldigt små avvikelser, i det här fallet på grund av avrundningar, på sikt ger väldiga konsekvenser.

Ett vingslag från en fjäril i Brasilien kan – enligt ett sådant resonemang i alla fall – till slut ge upphov till en tornado i Texas.

Slutsatsen var att komplexa system kan påverkas väldigt mycket av även små variationer.

Det är inte uteslutet att den lilla människan som kanske ibland mest ses som en avrundningsfel i diskussionerna om stadens utveckling, kan få väldigt stora konsekvenser i hur staden fungerar och hur systemet i stort beter sig.

 

#78 Det flerdimensionella problemet

#blogg100, ,

I avslutningen av Jane Jacobs bok om urbaniseringen på 50- och 60-talen, ”The Death and Life of Great American Cities”, för hon ett resonemang om sambanden inom och konsekvenserna av stadsplaneringen. Ändrar du en parameter, exempelvis tillgången till busslinjer, ändras också något annat, exempelvis antalet restauranger.

Det går nog att hitta ett antal sådana samband i en stad. Antalet dagis och skolor påverkar säkert attraktiviteten för barnfamiljer. Mer tunnelbana leder kanske till bättre luftkvalitet jämfört med städer utan tunnelbana. Ökad polisiär närvaro leder kanske till lugnare gator. Och så vidare.

Problemet med en stad är precis som Jane Jacobs påpekar, ett att det är ett betydligt mycket mer komplext problem. Sambanden är enormt många och faktorerna är ibland svåra att tydligt definiera.

Jag tror personligen att det bara i några få fall är meningsfullt att hitta analytiska, matematiska formler mellan olika samband i en stad. Därtill är det en alltför svårfångad organism.

Däremot tror jag att det är mer framkomligt att se staden som ett system, med en hög grad av komplexitet och en egen logik. Det finns egen forskning om komplexa system och kaosforskning, som jag bara har högt rudimentär uppfattning om. I detta lär det dock finnas en hel del spännande metoder för att förstå hur staden fungerar och hur den utvecklas.

Men det är först när vi ser staden som en helhet, som en egen funktion med sin egen dynamik som vi också kan förstå dess bredd och det som ligger bortom både husen, infrastrukturen och politiken.