Etikettarkiv: journalistik

#88 Staden och dess tidningar

#blogg100, ,

Jag har ju som några vet en bakgrund i medievärlden och har jobbat på olika facktidskrifter merparten av mitt yrkesverksamma liv. Någon egen erfarenhet från en traditionell morgontidning har jag inte, men har dock noga följt utvecklingen, i synnerhet den digitala. Dels från egen horisont, där vi årligen delat ut pris till den bästa mediesajten, dels som jurymedlem i Årets dagstidning.

Tidningens roll har ju som bekant ändrats och utvecklats en hel del de senaste åren. Digitaliseringen har varit en dramatisk kraft för hela mediebranschen och många tidningar har tvingats till stora neddragningar eller rent av nedläggningar.

Samtidigt har tidningen på en ort varit en samlingsplats, en kommunikationskanal och en egen röst för orten och för staden. Vi vet nu att plattformar som Facebook och Twitter har tagit över en hel del av de uppgifter som tidigare tidningen hade: delvis har dessa amerikanska jättar fyllt sitt innehåll med lätt tillgänglig journalistik från lokaltidningarna.

TV-mediet, som också delvis har ett lokalt perspektiv, har inte drabbats lika hårt – ännu. Troligen kommer även dessa att genomgå stora förändringar de kommande åren.

Hur påverkas staden och dess sammanhållning om tidningen (eller möjligen tidningarna, för de orter där det finns två) försvinner?

Har tidningen en roll och en uppgift som skapar ett tomrum?

Kommer staden att fungera sämre eller vara mindre effektiv om det saknas en lokal journalistik?

Uppenbart är att den granskande roll som journalistiken har är viktig för att motverka korruption och för att synliggöra olika samhällsfunktioners arbetssätt. Tappar journalistiken i inflytande kommer det att få negativa konsekvenser. Åtminstone på kort sikt.

Men även i andra sammanhang har den lokala tidningen en roll, exempelvis som informationsbärare av lokala nyheter, som marknadsplats etc.

Jag har en relativt optimistisk bild av att medieutvecklingen kommer att landa på fötterna. Finns det ett behov så kommer det att uppstå affärsmodeller och entreprenörer kommer att hitta till dessa behov med nya idéer.

Och jag tror även att lokala behov, exempelvis kopplat till staden och den urbana miljön, kommer att få sin försörjning på något sätt.

På kort sikt tror jag dock att det kan uppstå en del bekymmer och kanske kommer en del städer, i synnerhet de lite mindre, att hamna i ett vacuum, där deras storlek och betydelse, deras framtidsvision, kan komma att vara dåligt exponerad.

Kanske bidrar den stora medieomställningen till att det framför allt blir de större städerna, med kraft nog att ha en livaktig lokal bevakning, som kommer att ytterligare segla ifrån de mindre.

Gott gry i beståndsdelarna

#blogg100,

Jag känner mig ibland lite desillusionerad kring tidningsförlagens framtid. Det behövs förändring och snabb sådan och ibland undrar jag om det går fort nog.

Och som jag antytt tidigare här på bloggen tror jag att det krävs mer än bara att titta åt ett nytt håll. Lite för ofta lyder receptet: ”Sluta tänka print, tänk digitalt istället”. Det kan lätt tolkas som att det bara är uttrycksformerna som ska ändras, att arbetsprocesser och själva kärnleveransen är bra.

Det krävs nog mer än så. Jag tror att de komponenter som vi bygger vår affär på kommer att behöva flyttas runt mer och skapa nya konstruktioner, som vi inte alls har sett maken till tidigare.

Men låt mig understryka att det finns mycket gott att bygga vidare på.

  • Journalistiken. Berättandet är viktigare än någonsin. Och granskandet. Just den kompetensen finns i överflöd och väl förvaltad på tidningsredaktioner och på förlag.
  • Redaktörsskap. Att aggregera, samla och välja ut är också något som vi kommer att behöva mer av framöver. En del kanske går att göra automatiskt, men långt ifrån allt. (Det är värt att notera att många inte gör någon skillnad på journalist och redaktör. Jag tror det är en viktig distinktion, och i grunden två helt olika funktioner. Båda viktiga, såklart).
  • Målgruppskännedom. Trots att vi i förlagsvärlden inte alltid lyckats förvalta kunskapen om våra målgrupper helt och fullt har vi trots allt en gedigen kunskap om de vi servar: för det första genom data, demografi och statistik. För det andra genom klokt redaktörsskap som bygger på en förståelse för målgruppens behov. Och för det tredje genom att vi på tidningarna faktiskt känner många viktiga i vår målgrupp vid namn.
  • Tekniskt kunnande. Vi som gör tidningar har sakta men säkert – i synnerhet de senare åren – blivit riktigt vassa på att jobba med teknikutveckling. Det leder till smarta tjänster, till appar och till innovativa grepp i affärsmodeller.

Som sagt: jag är inte säker på att vi kommer att göra samma saker som vi gjorde förr. Och jag är nästan övertygad om att vi kommer att behöva ta betalt på andra sätt för våra tjänster. Men att vi kommer att hitta bra tjänster, som marknaden också efterfrågar, det är jag helt övertygad om.

Två olika perspektiv på mediernas nya roll

#blogg100,

Tidningarnas roll i det nya medielandskapet är ett hett diskussionsämne sedan länge. Och det är uppenbart att ingen hittat Lösningen med stort L för hur finansieringsmodellerna ska se ut när läsare och annonsörer flyttar från papperstidning till nätet.

Jag lär inte kunna tillföra så mycket till den diskussionen, mer än bara understryka att det naturligtvis rör sig om många saker som samverkar och där förändringen inte bara handlar om media utan också om nya mönster för köp och försäljning (och därmed marknadsföringen).

Att våra läsvanor ändrats vet vi. Vi konsumerar olika sorters media: video, film, interaktivt material och ljud har ökat i betydelse. Dessutom gör vi det på nya sätt: i datorn, på mobilen, i mejlprogrammet, i sängen, på bussen, kanske när vi är ute och springer. Troligen läser vi kortare texter idag – intresset för att läsa långa texter har knappast ökat. Dessutom är spridningen av media plus skapandet av eget material via sociala kanaler såsom Twitter och Facebook allt viktigare.

Så långt är det ganska uppenbart, och en förändring som påverkar den ena intäktsströmmen till förlagen: läsarintäkterna. Det är kring detta – i kanalerna, innehållet – som diskussionen om betalväggar och premiummaterial hör hemma.

Men för att göra ekvationen ännu svårare finns det en annan fråga som är minst lika knepig.

Modern marknadsföring har för alltid förändrats. Dels för att vi numera har helt andra kanaler och en ny samverkan mellan dessa. Men kanske framför allt har marknadsföringens roll ändrats eftersom vi numera köper saker på andra sätt och därmed säljer vi också på nya sätt. Marknadsföringens uppgift är att skapa försäljning, på lång eller kort sikt.

Tidningarnas roll som bärare av denna nya marknadsföring – den andra stora inkomstkällan för tidningsförlagen -, oavsett om de finns i tryckt, digital eller någon annan form, är inte given. Tidigare hade tidningarna en unik kanal till olika målgrupper, där trovärdigheten var stor och tidningarna kunde erbjuda en plats där stora delar av målgruppen samlades.

Idag finns det enormt mycket fler kanaler till denna målgrupp, där många av dessa kanaler kan byggas upp av vem som helst. Men framför allt är det inte längre avsändaren som bestämmer, utan det som tidigare var mottagaren. Det är du och jag, som förr var mottagare av tidningen eller satt i biosalongen, som numera initierar diskussionen om ett varumärke. Det är vi som avgör vad vi vill prata om.

Förlagen har under många år lyckats kombinera ett läsarintresse med ett marknadsföringsintresse och har i denna skärningspunkt kunnat casha in, ibland grova pengar. Alla har varit ganska nöjda med ekvationen: läsarna, annonsörerna, journalisterna och förlagsägarna. Dessutom har detta skapat ett demokratiskt verktyg som gagnat hela samhället, med sin granskande funktion.

Den nya balansen ser annorlunda ut. Möjligheten att försvara alla dessa intressen samtidigt lär bli svår. Och det kommer att krävas en hel del innovativt arbete, både i arbetet med journalistiken och med bäraren av marknadsföring, för att förlagen ska kunna hitta sin nya jämnvikt och balans.

Det är rimligt att en sund ekonomisk affär för förlaget och för tidningen hamnar i första rummet. Om man inte kan driva ett bolag med vinst kommer det inte att kunna fortsätta överhuvudtaget på sikt. Finansieringen är en självklart fundament för överlevnad.

Men det fokuset kan leda till att andra uppgifter, som tidigare var självklara, inte längre blir lika effektiva. Kommer uppgiften som granskande funktion att vara lika bra framöver? Kommer vi att kunna hitta pengar både från läsare och annonsörer på samma sätt som tidigare? Kommer journalisternas bidrag att ha samma ställning som i det gamla systemet?

Jag tror många underskattar trycket på förändring. Blott de mediehus som ständigt prövar nytt, som håller många dörrar öppna och som förflyttar både sig själva och sina målgrupper kommer att vara en del av framtiden. Förändring tar tid, men i det här fallet är det ganska bråttom.

Samtalsämnen driver försäljningen

#blogg100, ,

I veckan har många pusselbitar fallit på plats. Mönstret börjar bli tydligt, även om det är ett mönster som är i ständig förändring.

Jag pratar om marknadsföringens nya roll, vilken roll vi i media har i sammanhanget och hur det i sin tur leder till ökad försäljning.

Jag är lite ute på hal is här. Veckans möten har varit smarta och spännande, men jag är säker på att det finns många ytterligare pusselbitar innan detta är en färdig strategi. Därför får detta blogginlägg mer ses som en lös, första tanke som kanske kan leda till något längre och större framöver.

**********

Framtidens marknadsföring handlar om att förstå framtidens säljprocess – och därmed framtidens köpprocess. Den marknadsföringen kommer att bli framgångsrik som också på ett effektivt sätt bidrar till att stimulera köp- och säljprocessen.

Efter veckans möten har jag gjort ett antal reflektioner:

  • Under de tidiga faserna av inköpsprocessen är det viktigt med information och kunskap som har trovärdighet. Den informationen kan komma från olika håll, men förtroende och oberoende är viktiga komponenter.
  • Möjligheten att skapa eget trovärdigt material kan vem som helst skapa idag – om man bara har talangen att skriva eller dokumentera. Detta material kan ske genom sociala medier, bloggar, olika rapporter, pr-arbete med mera. Detta i sin tur skulle kunna kallas delar av en content marketing-strategi.
  • Massmedier och traditionell journalistik är i sig utmärkta som samtalsämnen och är absolut något som skulle kunna bidra till att bidra i en köpprocess. Men journalistik bygger alltid på att stå på läsarens/tittarens sida. Därmed är det svårare att styra detta till att bli en del av marknadsföringen för en säljare.

Jag tror att denna tanketråd, kring marknadsföringens roll, komponenterna i den och hur den resan kommer att utvecklas framöver, är något jag kommer att utveckla på fler sätt framöver.

Jag ser ärligt talat fram emot det.

Tidningsfri dag

#blogg100,

Läs digitala utgåvan av dagens fullmatade DN här. No more tidningsfria dagar. dn.se/nyheter/las-da…

Peter Wolodarski på Twitter

Annandag påsk och ingen morgontidning. Jag erkänner – tidningsläsning på morgonen är viktigt för mig. Eller i alla fall en ritual som jag inte känner något behov av att bryta upp från.

Jag är till och med glad över att mina barn – barn av den digitala tidsandan – också bläddrar i tidningen på morgonen. Förvisso genom att börja med serierna, tv-tablån och de småfåniga ordvitsarna på ”Namn och nytt”-sidan. Men ändå.

Det är då lite störande att de dagar då man verkligen har tid att läsa tidningen länge är de då det inte kommer någon tidning alls i brevlådan. Det finns säkert goda skäl till att det är så, men för mig som tidningsläsare känns det lite bakvänt.

Och det tycker tydligen också tidningsförlagen. Numera stannar inte journalisterna i alla fall, utan nyhetsförmedlingen fortsätter, dock i andra kanaler. Och Peter Wolodarski utropar stolt att tidningen är ute. ”Fullmatad”. ”No more tidningsfria dagar”. Som om allt vore lika.

Det är det givetvis inte. Men annorlunda. Och därmed troligen bra. Men på ett annat sätt än det gamla ”bra”.

Men om vi ska hitta felen i den nya ekvationen (nej, jag vet att det är lite destruktivt och inte riktigt min grej…) så finns det ett antal saker jag ändå saknar:

  • Simultanläsandet. Med en vanlig tidning går det att dela upp den och låta varje familjmedlem läsa sin del på sin del av bordet. Och om alla i familjen hade haft sin egen Ipad hade det kanske kunnat ersättas, men nu är vi inte riktigt där.
  • Volymen. Textmängden i den digitala Ipad-versionen är mindre än i en vanlig Dagens Nyheter på helgen. Jag har inte räknat antalet tecken (det finns det andra som gör), men känslan är att det finns mindre att läsa i den digitala versionen.
  • Korsordet. Möjligheten att fylla i korsordet med en blyertspenna (och ett suddgummi ibland) är en av helgens höjdpunkter.

Det finns givetvis ännu fler detaljer om man letar.

Men som sagt: att ändra är inte i sig fel. Problemet ligger kanske framför allt i att ge bilden av att allt är lika för övrigt. Det är det inte. Och i detta ligger kanske en del av tidningsbranschens stora utmaning. Att inse att de digitala kanalerna och den digitala affären som håller på att byggas upp inte svarar på samma fråga, inte tillgodoser samma behov hos läsarna som de gamla modellerna gjorde.

Först när man hittar sin nya roll, sin nya paketering och förstår varför just den produkten ska se ut som den gör, det är först då som de nya affärerna kommer att blomstra på allvar.

Tills mediebranschen och i synnerhet Dagens Nyheter har kommit på svaret på dessa nya frågor och nya utmaningar, tills dess tycker jag att de ska skicka ut en tidning till mig. Även på Annandag påsk.

Journalistuppdraget

blogg, ,

Jag har funderat ett tag på min egen roll som journalist. I synnerhet när jag jobbat på Internetworld.

Vi försöker spegla möjligheterna med nätet. Och det ligger att lägga mer fokus på möjligheterna än på hindren. Vi tror att våra läsare är ute efter just dessa möjligheter och i mindre utsträckning letar efter hindren.

Därför blir våra artiklar ganska ofta positiva, där vi lyfter fram potential och framtidshopp. Ganska sällan (alltför sällan, troligen) ger vi oss på dem som står i vägen, de som inte är en god kraft för framtiden och de som missbrukar sin ställning. Det finns mer att göra här.

Men i ljuset av denna i grunden ganska optimistiska journalistik som vi på Internetworld står för läser jag diskussionen på Twitter mellan Fredrik Wass och Joakim Jardenberg, där de diskuterar Joakim Jardenbergs positiva intervju med Magine inför lanseringen i veckan.

Fredrik frågar Joakim vad han får i ersättning för sin berättelse om Magine. Joakim ilsknar till. Fredrik backar något. Läs hela diskussionen här.

Kring detta drar jag några reflektioner för egen del.

  • Joakim Jardenberg är bra på att peppa och uppmuntra unga entreprenörer. Jämför gärna med amerikanske bloggaren Robert Scoble, som med en liknande utgångspunkt gärna hyllar unga startups. Men lika ofta är Robert Scoble (och det gäller även Joakim Jardenberg) ifrågasättande och är kritisk mot saker som inte fungerar.  På och utanför nätet. Jag gillar detta. I synnerhet som Joakim inte har journalistuppdraget rakt av och därmed – i synnerhet för sina läsare – kan ta ut svängarna lite mer.
  • Joakim Jardenberg är nog medveten om sin kraft och sitt inflytande. Jag tycker överlag att han sköter det uppdraget väl, i alla fall tekniskt (tydlig öppenhet exempelvis). Men för att detta förtroende och denna starka position ska hålla måste han troligen vara ännu mer noga med att beskriva sina utgångspunkter, sin roll och sina bevekelsegrunder. Och även vara ännu mer ödmjuk inför de frågor som kommer, de ifrågasättande som kan dyka upp och den debatt som kommer i kölvattnet.
  • Vi behöver fler som står upp för unga entreprenörer. I princip. Men vi behöver också lära oss mer om hur vi berättar om deras möjligheter, hot och utmaningar. För många år sedan var jag en del av Vinnovas projekt kring Innovationsjournalistik, där utgångspunkten var att lära sig mer om hur media och innovationer samverkar. Det var dessutom ett forskningsprojekt kopplat till Stanford. Sällan har väl begreppet innovationsjournalistik varit mer relevant än just i den här sortens situationer. Och sällan har väl behovet av reflektion och kunskap om innovationer hos svenska journalister varit större. (Projektet kring Innovationsjournalistik var ifrågasatt från många håll och är numera nedlagt. Jag tycker det är synd.)
  • Jag är övertygad om att när vi på Internetworld lyfter fram unga entreprenörer, både i tidningen (i synnerhet i samband med vår entreprenörslista) och på våra event, ger utrymme för den positiva berättelsen men lite för sällan ställer de kritiska frågorna. Jag vill fortsatt vara en positiv kraft och stötta unga entreprenörer. Vi på Internetworld – och jag själv såklart – bygger på idéen att entreprenörskap är bra och att fler borde våga. Men vi hjälper varken läsare eller entreprenörer genom att vara okritiskt hyllande.

Vissa knoppar gör ännu ondare när de brister

#blogg100, ,

Förändring är alltid jobbigt och kräver mycket av oss. Men för vissa är det ännu värre.

Det finns branscher och yrkesgrupper vars ramar definierats sedan länge och där det byggts upp ett antal arbetssätt och institutioner som bygger på denna branschs arbetssätt.

Journalistiken hör till en sådan bransch. Lärare, läkare, militärer, jurister och flera andra lika så.

Problemet för dessa branscher är att det inte bara är att följa med marknadsutvecklingen och rikta in sig på det som ”lönar sig” eller skapar tillväxt. Det finns ju många fler dimensioner: etiska, samhälleliga/samhällsnyttiga och inte minst strukturella.

När förändringstrycket ökar är frihetsgraderna färre i dessa branscher. Vissa strukturer låter inte flytta på sig så lätt. Vissa arbetssätt känns lite för viktiga, vissa verktyg går inte att kompromissa bort.

Nu känner jag ju mediebranschen bäst, så det är lätt för mig att ta den som exempel. Och mediebranschen är också extremt utsatt för digitaliseringens konsekvenser. Ändå tror jag att förändringsarbetet är lika jobbigt för alla som arbetar i branscher kringgärdade av yrkesetik, regelverk och lång historia.

Jag hör ju till dem som välkomnar förändring. Som gärna – i alla fall i princip – vill göra annorlunda. Och därför är jag – i alla fall i princip – bekymrad över förändringstakten och förändringsviljan i min egen bransch.

Jag tror nämligen att framtiden kommer att kräva ännu mycket mer förändring, där också en hel del av de institutioner och arbetsformer som vi idag tar för givet kommer att behöva ändras eller helt tas bort.

Mediebranschens aktörer är överlag duktiga på att bejaka digitaliseringen. Men jag tror att de (läs gärna ”vi”) har svårt att släppa sargen och våga ändra sig mer än bara inom ganska uppenbara och givna ramar.

Att våra texter sprids på nätet kan vara början på något. Men det kan lika gärna vara en återvändsgränd. Jag är osäker.

Men vad jag vet är att vi måste vara beredda på ganska omfattande förändringar, där vi också bejakar fallna institutioner som en del av den nödvändiga och ofta välkomnande förändringen.

Vi kan inte leva i ett museum.