Etikettarkiv: infrastruktur

#100 Hundra dagar senare

#blogg100, ,

Det känns som igår. Dagen då jag insåg att mitt blogginlägg om städer faktiskt inföll på startdagen för #Blogg100. Då gav jag mig själv utmaningen att blogga vidare.

Bloggandet om urbanisering och stadsutveckling har blivit en del av min vardag. Och en väldigt välkommen del, dessutom. Jag har lärt mig otroligt mycket, läst massor och pratat med väldigt många kloka människor. Extra tack såklart till Wikipedia för ovärderligt stöd under resans gång.

Det finns nu tre summeringar att göra: (1) vad jag lärt mig om städer och urbanisering; (2) vad jag tagit med mig från bloggandet i allmänhet;  (3) vad händer nu?

(1) Vad jag lärt mig

Hundra dagar är många om man ska skriva meningsfulla inlägg varje dag, men det är inte långt om man vill lära sig något ordentligt. Därför tvekar jag lite när jag nu försöker summera mina intryck. Men här är i alla fall ett försök till lärdomar:

  • Städer handlar om människor. Det är inte matematik, det är delvis teknik, men det handlar väldigt mycket om politik och kultur och inte minst om livsmiljöer för människor.
  • Städer är kraftfulla maskiner som skapar möjligheter. Staden som konstruktion ger kraftfullt stöd åt alla som vill utvecklas. Om du ger staden din energi, kommer du att få än mer tillbaka.
  • Städer handlar om nätverk. Precis som internet handlar om att knyta samman datorer handlar staden om att knyta samman människor och aktiviteter. Och precis som internet blir starkt och hållbart är staden stark och hållbar.
  • Gatan är extremt viktig. Platsen mellan husen kan i bästa fall bli ytor för möten, affärer, samtal, kultur: olika former av mänskligt liv. I sämsta fall blir det en död transportyta.
  • Staden börjar med sin infrastruktur. Tunnelbana, spårvagnar, vägar, cykelbanor och allt annat avgör hur staden fungerar och dess effektivitet. Dålig infrastruktur ger dåliga städer.
  • Konflikten mellan stad och land är jobbig och dålig. När människor flyttar till staden utmanas de delar av landet som tappar folk, initiativ, företagande etc. Det leder till spänningar. Men konflikterna gagnar inte medborgarna. Det brådskar att hitta nya lösningar på dessa konflikter.
  • Nationen blir mindre viktig och staden ökar i betydelse.
  • Stockholm har mycket att ge, men mycket kvar att göra.

Sedan finns det såklart mycket annat jag tar med mig in i nästa fas: städer jag vill besöka, böcker jag vill läsa, seminarier jag vill gå på. Plus en allmän insikt om stadens betydelse och hur den smälter in i ett modernt samhälle.

(2) Lärdomar från bloggandet

Lärande ser olika ut för olika människor, men för min del har detta #blogg100-projekt varit ett fantastiskt sätt att lära mig nya saker. Själva bloggandet har blivit min morot och min piska för att läsa mer, sätta mig in i nya saker, att formulera nya tankar, åsikter och slutsatser.

Jag gissar att det passat extra bra för min egen del, när jag nu lämnat mitt jobb som redaktör och journalist: jag har ett stort behov av att hålla igång mina tangentbords-skills. Att skriva en mer eller mindre genomtänkt bloggpost varje dag har blivit ett sätt att vårda mina kunskaper och färdigheter från journaliståren.

Jag har bloggat ganska mycket med mig själv som målgrupp, inte för att pumpa på med ett budskap till någon annan. Behovet av att sprida mina tankar till omvärlden är sekundärt. Jag har med viss regelbundenhet twittrat ut mina blogginlägg, men lika ofta valt att inte göra det. Ibland har skrivandet mer varit ett sätt för mig att själv summera, formulera och reflektera. Inte att vilja sprida mina tankar ut till en bred allmänhet.

(3) Vad händer nu?

Nu ställer jag mig själv frågan: är det slut nu? Hundra dagar var vad jag lovat mig själv att skriva. Har jag slut på ämnen? Har jag slut på tid? Borde jag byta inriktning? Borde jag göra något med allt det som nu är skrivet?

Sanningsenligt: jag vet inte säkert.

Jag tror inte att jag kommer att fortsätta att skriva varje dag. Det tar helt enkelt för mycket tid. Jag behöver lägga min tid på annat – också. Sedan hoppas jag att bloggen lever vidare och att jag kan hitta nya former, där jag ibland med viss regelbundenhet ändå skriver av mig och formulerar tankar. Men jag lovar inget.

En annan tanke är att utnyttja det skrivna – helt eller delvis – för att exempelvis trycka upp en bok på något enkelt sätt. Det finns ändå ganska många nedskrivna ord och meningar som i alla fall delvis känns meningsfulla. Men det finns lika många inlägg som jag kanske skulle behöva titta över en gång till, att lägga lite mer kärlek på redigeringen, att bygga ut några inlägg lite ytterligare så att de blir mer läsbara. Återigen: inget löfte, men detta kanske ändå kan bli något.

Men vad jag vet säkert är att frågan om urbanisering kommer att fortsätta att ligga mig varmt om hjärtat.

Jag vet också att mitt intresse för städer och att resa till städer har ökat. Risken är att jag ger mig på mitt projekt, som antyddes i ett av de första inläggen på bloggen: att beta av min egen lista med spännande storstäder.

Om det är något som jag skulle VILJA lova så är det just detta: att få besöka Jerusalem, Buenos Aires, Austin och alla de andra.

För övrigt kliver jag nu på mitt eget virtuella studenflak och tänker lite för mig själv: nu har jag tagit studenten. Och kliver ut på andra sidan, lite klokare, lite mer ödmjuk men full av energi att fortsätta att lära mig mer och bidra med vad jag kan för att samhället ska bli lite, lite bättre. Varje dag.

#90 Den växande staden

#blogg100

Fontanellen fick vi för att skallen skulle kunna växa. Ibland undrar man var stadens fontanell befinner sig.

Hur gör vi när staden växer för att se till att infrastruktur, parker, behov av service och kultur växer vidare med staden?

Vi kommer ju aldrig att varken förmå eller ha råd med att planera för varje tänkbart scenario.

Inte kunna för att ju staden har sin egen logik, som verkligen inte kan förutses.

Inte råd för att exempelvis infrastruktur i form av tunnelbana eller vägsystem inte i en mindre stad kan dimensioneras för en mångdubbelt större stad – även om det i backspegeln hade varit klokt. Om nu staden visade sig växa till den storleken.

Jag tror att vi behöver ha ytor, både fysiska och mentala, som ännu inte är färdigplanerade. En storts stadens potentiella tillväxtområden.

Dessa kommer vi att fylla, men tids nog.

Dessa ytor, fortsatt både i geografin och i tanken, måste inkludera inte bara bostäder och hus, utan även infrastruktur, tankar om gatubildens användning, visioner för kulturliv och möten. Plus ett rent av helt oplanerade områden som vi inte alls vet vad vi ska ha till.

Ytan där Nobelmuseet är tänkt att ligga är en sådan yta, som nu eventuellt kommer till användning.

Se det som en av stadens många fontaneller.

 

#85 Smarta bilar kan få en ny plats

#blogg100,

Traffic ?

Foto: Michael Loke, Flickr.com

Det känns uppenbart just nu att biltrafiken i staden är ett bekymmer. Den är inte bra för miljön, den är säkerhetsmässigt tveksam, den är inte bra för stads- och gatubilden och den är ständigt underdimensionerad.

Det finns nog få som tycker att trafiksituationen som den är idag fungerar bra. Men lösningarna på hur vi ska komma till rätta med problemen är givetvis många.

Jag tror att en bra utgångspunkt för vidare diskussion är hur vi ska gynna kollektivtrafiken: bussar, tunnelbana, spårvagnar och liknande. Jag tror dessutom att vi ska uppvärdera både gångtrafikanter och cyklister när vi pratar om transporter och rörelse i staden.

Men låt oss inte glömma möjligheten att biltrafiken i sig själv tar nya – och bättre – vägar.

Ett spännande och glödhett område just nu är ju självkörande bilar, som både Volvo och Google experimenterar med. Målet är komma till rätta med en hel del av de problem som dagens biltrafik genererar.

Om bilen själv blev smartare och säkrare med modern teknik skulle den också kunna ha en naturlig plats även i en modern stad.

Men det kräver att vi lyssnar på fler håll, och kanske ge bilen en roll som den inte har idag men som den är på väg mot.

Jag tror att bilen fortsatt har en del utmaningar, hur smart den än blir på “insidan”. Det smarta som just nu diskuteras löser inte explosionsmotorns baksidor. Inte heller tar dagens smarta bilar tag i ägandefrågan: fler borde dela på bilar via en “car pool” eller liknande.

Men kanske kan bilbranschens innovativa förmåga hitta en modern plats för bilen som faktiskt inte står i strid med en modern stad.

Bilen idag är i vägen. Men låt oss inte stigmatisera den och sätta den i ett hörn där den inte kan komma ut.

#75 Den blandande trafikmiljön

#blogg100, ,

Trafikverket, med alla sina utmaningar, är ändå en produkt av en god tanke: att ha en samsyn mellan olika trafikslag, såsom väg och järnväg. Det är först när vi ser helheten som vi kan få till stånd samverkan och en större utväxling.

Det finns idag en lång rad lobbygrupper för exempelvis cykling och spårvagnar i våra städer. Plus givetvis den vanliga lobbyn för biltrafikens utveckling.

Det vore olyckligt om svaret på framtidens frågor handlade om just ett enda trafikslag. Visst bör cykeln få större utrymme i diskussionen. Jag gillar av olika skäl även spårbunden kollektivtrafik i städerna, både tunnelbana och spårvagn.

Och jag tror på riktigt att bilen har en plats även i framtidens samhälle, även om den kanske inte ska vara i staden, att den kanske inte ska drivas av fossila bränslen eller att var och en behöver äga en egen bil.

För stadens del och för stadsplanerarens del handlar det om att ge rätt fysiskt utrymme till de olika trafikslagen. Även om man kan gräva ner spåren (i form av tunnelbana) eller lyfta upp den över biltrafiken (som i Chicago och i vissa delar av Paris) kommer det att bli en fysisk planeringsfråga om cyklar ska ha 5, 10 eller 20 procent av gatans yta. Eller om de gående ska ha tillgång till 10, 20 eller kanske 100 procent av gatans yta.

Vissa områden bör ges till 100 procent till bilarna (motorvägarna till exempel) och vissa delar av staden måste helt ges till gående och kanske cyklister.

Men annars vill jag helst gå med i intresseföreningen för de blandade trafikslagen. Där vi hittar rätt balans, ser den fysiska ytan som både ett område för transport och för social interaktion, och där vi hela tiden utvecklar staden så att den inte blir stillastående.

#56 Stockholms nya busslinjer

#blogg100, ,

Skärmavbild 2015-04-25 kl. 13.55.03

Vid midsommar ska Stockholms busslinjer dras om. Gamla busslinjer försvinner och nya tillkommer. Det är en stor förändring. “Mina” busslinjer, både 42:an och 44:an, som jag använder då och då försvinner. Istället kommer nya busslinjer, som dras på nya sätt.

Här är länken till kartan med de nya linjerna.

Det kommer väl som ett brev på posten att de nya linjerna får kritik – senast idag i DN. Många har en favorithållplats, en favoritlinje och många är vi som vant oss vid byten på vissa platser, mellan vissa linjer.

Men SL har ju rätt när de skriver att även busslinjenätet måste utvecklas när staden växer och nya resmönster etableras.

Med det nya busslinjenätet förstärks busstrafiken till de nya stadsdelarna, Nya Karolinska, Hagastaden, Norra Djurgårdenstaden och Västra Kungsholmen. Områden som tidigare haft glesare busstrafik kommer efter förändringen få fler avgångar, bland annat Universitetsområdet som kommer att trafikeras av en ny linje som går ofta.

Kritiken måste såklart tas på allvar och kanske borde dialogen och tiden för omställningen vara längre. Själv läste jag om förslagen först i dagens DN, trots att nyheten på SL:s sajt är från den 16 mars. Har informationen varit för dålig? Kanske.

Men i grunden är förändringen helt rimlig. Jag kan inte bedöma de exakta nya dragningarna och linjesträckningarna. Men det vore naivt att tro att busslinjerna kunde vara för tid och evigt.

Den spårbundna trafiken, med pendeltåg, långdistanståg och spårvagnar, har egenskapen av att vara extremt svår att flytta. Det leder till långsiktighet i samhällsplanering och i människors egen bostadsplanering, men också till en inflexibilitet inför en ständigt föränderlig stad.

Bussarna kan på ett mycket enklare sätt få nya sträckningar. De kan, som SL skriver, fånga upp områden som tidigare inte haft samma service. Det går att byta från kvarter som har mindre behov till de kvarter där behoven ökar.

Kanske kan man diskutera det kloka i att ta allt dessa förändringar på en enda gång. Kanske borde förändringarna ske stegvis.

Fördelen med att göra allt i ett enda steg är att det på relativt kort sikt kan skapas helt nya rörelsemönster, där nya knutpunkter som Odenplan och kanske på sikt även Slussen, får en viktigare roll.

När cykeln inte har fungerat har linje 1 och linje 42 hört till mina favoriter. 1:an ska vara kvar, men nu får jag lära mig linje 67 istället. Och dessutom få se lite mer av Tekniska Högskolan i så fall.

Det – utöver att se staden växa och ständigt förändras – blir en av många glädjeämnen i sommar och höst.

#54 Gör saker bättre – inte sämre

#blogg100

Jag tror på framsteg och på utveckling. Och jag tror att vi går mot bättre lösningar sakta men säkert. Världen kan vara full av utmaningar: vi hör mycket om dem. Men samtidigt är det så oändligt mycket som blivit bättre med åren – oavsett hur lång tid tillbaka vi tittar – att vi med gott mot kan se fram emot framtiden.

Men hur bygger vi då den framtiden?

Och inte minst för läsare av den här bloggen: hur ser politiken ut för att bygga hållbara städer, smart infrastruktur och boendemiljöer som verkligen ger bättre lösningar?

Svaren ligger redan i frågan. Genom att skapa ännu bättre lösningar.

Det kan verka helt trivialt, men ändå ägnas en hel del möda åt att försöka hindra saker och ting. Att försöka stoppa oönskade beteenden, att försvåra det vi inte gillar.

Det finns förvisso tillfällen då man måste sätta stopp och skapa gränser.

Men jag tror som grundregel att vi måste jobba på att göra saker och ting bättre, mer effektiva och ännu mer attraktiva. Inte att göra saker och ting sämre.

För att vara extremt konkret. Det kan hända att vi inte borde flyga från Bromma. Men det bästa sättet att lägga ner Bromma på är att göra alternativen ännu bättre. Om tåget till Göteborg och Malmö vore så bra, så pålitliga och så rimligt prissatta att de kunde konkurrera med flyget skulle givetvis Bromma flygplats kunna avvecklas på sikt.

Om vi önskar att fler tar kollektivtrafiken istället. för den egna bilen, så bör vi inte fokusera på att minska framkomlighet och tillgången till parkeringsplatser. Vi bör se till att bussar och tunnelbana är så bra och effektiva att det konkurrerar ut bilen.

Om vi vill att fler ska cykla till jobbet bör vi se till att cykelvägarna är fler, sopade och kanske belysta. Inte försöka förhindra alternativen.

Vi vet ju att diskussionen och planeringen för ett höghastighetståg till Göteborg och Malmö just nu är igång på många håll. Det är såklart bra, även om det tar lång tid innan tåget börjar rulla. Måste vi vänta med Bromma flygplats tills snabbtågen rusar fram med 320 km/h? Nja, innan dess kan vi säkert förbättra kvalitet och pålitlighet hos de befintliga tågen. Vi kan se till att prissättningen för dagens tåg inte är missgynnande i förhållande till andra transportslag.

Den som uppfostrat barn har säkert hört rådet att “säga åt barnet vad det ska göra, inte vad det INTE ska göra”.

Jag tror att politik kan formas på ungefär samma sätt. Ramarna är viktiga, men vägen framåt är ännu viktigare.

#31 Tåget – en framtidsbransch?

#blogg100, , ,

Från Paris, där jag var i slutet av förra veckan, till Bryssel, där jag nu tillbringar några dagar för konfererande tog jag mig med hjälp av tåget. En och en halv timma gjorde att flyget inte hade en chans att kunna konkurrera. Möjligen är bilen en hårdare konkurrent, men för många lär tåget göra ett utmärkt jobb.

Dessutom är det ju miljömässigt fantastiskt. I synnerhet där tåget är elektrifierat (och helst då drivs av el som kommer från vattenkraft eller annan förnybar källa).

Behovet av satsningar på tåget är ju stort, inte minst hemma i Sverige, där vi nu, lite yrvaket, inser att vi nog borde göra mer och kanske även hålla efter våra redan gjorda investeringar. Men bättre sent än aldrig.

Men det finns ändå många områden där det borde gå att göra mycket mer för att främja ett ökat tågresande.

En sak som bekymrat mig en del är bristen på bra lösningar för tågresande mellan länder. Nu fungerar det ju bra mellan Paris och Bryssel. Men ska du åka tåg från Stockholm till Paris eller Rom kan du se fram emot ett antal sajter och kanske en del manuellt arbete vid de olika byten som kan komma i fråga.

Möjligheten att köpa tågbiljetter har helt enkelt långt, långt kvar innan det blir lika effektivt och nytänkande som exempelvis flyget redan har löst. Jag inser att ett av problemen kan ha med olika nationella IT-system att göra. Men om bara viljan finns handlar det ju så fall bara om teknik.

Problemet är större om det också rör sig om affärer och en ovilja att samverka. Det vore i så fall tragiskt.

Vad än problemet är så är det inte löst ännu. Och här borde det finnas ett ökat tryck från exempelvis politiker, både nationella och inom EU, som ligger på för att öka samverkan mellan nationella tågoperatörer.

Jag oroar mig också lite för utvecklingen för nattågen. Runt om i Europa minskas antalet nattåg. Om de ersätts av lika bra eller bättre alternativ, exempelvis fler snabbtåg, är det väl frid och fröjd. Men jag oroar mig ändå lite för att alternativen mest blir färre och sämre.

Tåget förtjänar bättre.

#28 Den uppkopplade staden

#blogg100, , , ,

Världens mest trafikerade flygplats är Hartsfield-Jackson i Atlanta. I alla fall enligt Airport Council Internationals ranking.

Det är kanske ingen önskvärd position. De mest trafikerade flygplatserna är ofta komplexa på gränsen till obegripliga, överbelastade med folk och inte sällan drabbade av diverse logistikproblem.

Men jag tror ändå att en stad, urban miljö, som vill vara en del av det globala samtalet, som vill vara attraktivt för både pengar och kapital måste ha en bra, väl fungerande flygplats med direktlinjer till stora delar av världen.

För min hemmastad, Stockholm, är detta en konkret utmaning. Tyvärr ofta i skuggan av Köpenhamn har Arlanda lite för få direktlinjer till både Asien, USA och Sydamerika.

Det blir långsamt bättre: både SAS men framför allt Norwegian har gjort en hel del investeringar för att öka långlinjerna från Arlanda. Men det går inte snabbt nog.

Flygplatsens betydelse för staden handlar både om att kunna komma ut på ett enkelt sätt i världen, men också för att andra ska kunna komma till staden för gäster, affärsfolk och många andra.

Staden vill vara en del av ett större sammanhang. Staden behöver vägar för att föra in och ut tankar, produkter, människor och en massa annat. Flygplatsen är inte det enda verktyget, men kanske det viktigaste.

För Stockholm går det nog inte att underskatta Arlandas betydelse. Fungerar den inte väl och utvecklas till att vara ännu mer ett nav till omvärlden, kommer även Stockholm att lida.

#26 Staden som spel

#blogg100, , ,

Jag är inte en fanatisk spelare av datorspel, men nog har jag lagt en inte oansenligt antal timmar på både Doom, World of Warcraft och – i mer modern tid – Wordfeud.

Men några av de spel jag verkligen fascinerats av rejält har hakat i staden och dess logik: Sim City, Transport Tycoon och Civilization. Tre spel som på olika sätt ger en fördjupad bild av hur vårt samhälle fungerar och som, vågar jag påstå, verkligen är utbildande samtidigt som de är underhållande. Och dessvärre extremt tidskrävande.

Sim City är nog välkänt för de flesta: du börjar med en påse pengar och för den ska det byggas vägar, infrastruktur, polishus utöver en markplanering, som förvisso känns väldigt amerikansk. Ju bättre man klarar balansen mellan skatter, trygghet, avgaser och risken för bränder, ju mer växer staden. Misslyckas man tar spelet snart slut. Sim City har utvecklats i omgångar, och jag har inte spelat alla versioner. Men kärnan i att kunna vara en borgmästare, med möjlighet att styra och ställa över både geografi och ekonomi, var tilltalande nog för att göra spelet till en succé.

simcity

Jag har ofta tänkt på hur utbildande spelet Sim City är för alla som vill förstå dynamiken och komplexiteten i att styra en stad. Planarbetet känns förvisso väldigt amerikanskt: stora områden för boende, stora områden för industri och produktion och stora områden för handel. Integrationen mellan dessa världar går inte att få till (inte i de versioner av spelet som jag spelat i alla fall).

Men trots den amerikanska touchen, så ger Sim City en bra kombination av spel och utbildning i samhällsplanering.

transporttycoon

Transport Tycoon är ett annat favoritspel, som nog har ännu fler år på nacken. Jag har inte letat i spelbutikerna, men jag skulle tro att det numera hör till “vintage”-avdelningen. Uppgiften var att bygga rutter mellan tillverkningsområden, fabriker eller städer för människor och gods. Ju effektivare transportsystem, desto framgångsrikare blir du i spelet. Jag ägnade timmar åt det här spelet, ofta på nätterna, och även här fanns det tydliga utbildande faktorer. För att lyckas måste systemen hänga ihop, kombineras på smarta sätt och dina ekonomiska resurser måste planeras effektivt.

civilization

Det spel jag ägnat mest tid åt, alla kategorier, är Civilization. Om Sim City hade fokuset på staden, Transport Tycoon på transportsystemet så har Civilization ett verkligt långt och nästan globalt perspektiv. Du börjar med en liten stam som genom långsam utveckling och ett utforskande av omvärlden bygger upp en egen civilisation. Ganska snart lär du möta andra civilisationer, och genom strategi, taktik och list kan motståndarna besegras.

Svenska Akademins förre ständige ordförande, Peter Englund, brukade ofta lyfta fram Civilization som ett spel som verkligen är lärorikt och utbildande. Jag vill gärna understryka det, och därtill lägga till både Sim City och Transport Tycoon.

Så avsätt några lediga nätter de kommande veckorna. Ge dig i kast med spelen som tar dig in i samhällsplaneringens och urbaniseringens centrum. Och kom ut på andra sidan som en bättre yrkesman. Svårare än så är det nog inte.

#8 Big data och trafiken

#blogg100, , ,

Häromdagen skrev Svenska Dagbladet om ett nytt projekt för att förbättra planeringen av trafiken, där det går att ta hänsyn till olyckor, tillfälliga händelser och annat som inte går att förutse.

Jag skrev en uppmuntrande kommentar om detta tidigare i veckan.

Men det finns en dimension ytterligare. Jag har ju länge följt den digitala utvecklingen och sett framväxten av begreppet “big data”, där stora datamängder kan möjliggöra nya insikter som vi tidigare inte kunde få. Med denna teknik kan vi se nya mönster i affärssammanhang, hur kunder i en affär rör sig, hur mobiltelefonerna används, när, var och hur och till vad. Uppräkningen av tillämpningar kan göra hur lång som helst. Liksom givetvis en lång rad potentiella baksidor, även om det är en helt annan historia.

Det är ju via en sorts big data-analys som Google visat sig vara väldigt duktiga på att förutse influensan, långt innan sjukvården upptäcker samma fenomen.

Jag tror, i ljuset av “big data” och stadsplanering, att vi även kommer att kunna analysera trafikmönster både i realtid och historiskt, och med detta i ryggen kunna göra förändringar i trafiken så att vi löser upp befintliga problem och anpassar oss till trafikens verklighet.

Redan idag sitter givetvis trafikplanerarna på massor av dataunderlag. Men jag tror att vi kommer att kunna vara snabbare i anpassningen av trafiken om vi också lyssnade hela tiden, inte bara då och då.

Kanske behöver trafikplaneringen ett ännu större mandat att kunna lägga om, att hitta en flexibilitet.

Jag gissar att det redan sker en hel del i att analysera trafikmönster och beteenden i trafiken. Jag är övertygad om att det går att göra ännu mer.