Etikettarkiv: globalisering

#31 Tåget – en framtidsbransch?

#blogg100, , ,

Från Paris, där jag var i slutet av förra veckan, till Bryssel, där jag nu tillbringar några dagar för konfererande tog jag mig med hjälp av tåget. En och en halv timma gjorde att flyget inte hade en chans att kunna konkurrera. Möjligen är bilen en hårdare konkurrent, men för många lär tåget göra ett utmärkt jobb.

Dessutom är det ju miljömässigt fantastiskt. I synnerhet där tåget är elektrifierat (och helst då drivs av el som kommer från vattenkraft eller annan förnybar källa).

Behovet av satsningar på tåget är ju stort, inte minst hemma i Sverige, där vi nu, lite yrvaket, inser att vi nog borde göra mer och kanske även hålla efter våra redan gjorda investeringar. Men bättre sent än aldrig.

Men det finns ändå många områden där det borde gå att göra mycket mer för att främja ett ökat tågresande.

En sak som bekymrat mig en del är bristen på bra lösningar för tågresande mellan länder. Nu fungerar det ju bra mellan Paris och Bryssel. Men ska du åka tåg från Stockholm till Paris eller Rom kan du se fram emot ett antal sajter och kanske en del manuellt arbete vid de olika byten som kan komma i fråga.

Möjligheten att köpa tågbiljetter har helt enkelt långt, långt kvar innan det blir lika effektivt och nytänkande som exempelvis flyget redan har löst. Jag inser att ett av problemen kan ha med olika nationella IT-system att göra. Men om bara viljan finns handlar det ju så fall bara om teknik.

Problemet är större om det också rör sig om affärer och en ovilja att samverka. Det vore i så fall tragiskt.

Vad än problemet är så är det inte löst ännu. Och här borde det finnas ett ökat tryck från exempelvis politiker, både nationella och inom EU, som ligger på för att öka samverkan mellan nationella tågoperatörer.

Jag oroar mig också lite för utvecklingen för nattågen. Runt om i Europa minskas antalet nattåg. Om de ersätts av lika bra eller bättre alternativ, exempelvis fler snabbtåg, är det väl frid och fröjd. Men jag oroar mig ändå lite för att alternativen mest blir färre och sämre.

Tåget förtjänar bättre.

#23 Riktnumrens snara död

#blogg100, ,

Dagens lunch bestod av ett samtal om Värmland och riktnummer (och lite annat). Upprinnelsen var den vanliga gissningsleken baserat på folks dialekter och min bordsgranne var alltså lätt identifierbart från Värmland. Närmare bestämt Hagfors.

Våra riktnummer, oavsett om det är 08 eller 031 eller 0523, bottnar ju i en bild av geografisk samhörighet, där vi med våra prefix kunde meddela om vi var långt borta eller nära. Det skulle vara lätt att nå den lokala snickaren, medan det blev krångligare att ringa snickaren från kommunen bredvid.

Post och Telestyrelsen, PTS har redan gjort en översyn av riktnumren (2010), där det är tydligt att deras dagar är räknade.

Det finns få skäl att behålla riktnumren. Riktnummer skapades för länge sedan av tekniska skäl. Dessa tekniska begränsningar finns inte längre. Det finns inte heller längre skäl att behålla dem på grund av samtalskostnader eftersom kostnaderna inte är beroende av vilket riktnummer man ringer till.

Jag gissar att de ovan citerade “tekniska skälen” delvis har med geografi att göra. Därtill utmanar ju mobiltelefonerna de fasta telefonnumren för många, både unga och gamla.

Framför allt i skenet av mobiltelefonens ökade betydelse för vår röstkommunikation är avvecklingen av våra riktnummer helt självklar.

Men betydelsen av geografi är det inte.

Vi meddelar vår hemmaort genom att fylla i profiler på LinkedIn, Twitter och Facebook. Vi signalerar vår “hemmaplan” – vårt eget riktnummer – med ord och ortsnamn, där vi själva bestämmer var vi hör hemma. Utrymmet för egen kreativitet är ju i detta avseende stor och leder ju också till en viss osäkerhet ibland. Det finns gott om exempel på helt fiktiva städer och platser, referenser till orter med lustiga namn etc. Det är på ett sätt synd, men nog en oundviklighet i det moderna samhället.

Idag berättar vi också var vi är genom incheckningar på Swarm eller Facebook eller genom att våra löprundor spåras i RunKeeper. Vi säger vem vi är med och hur vi rör oss. Ofta blir detta en väldigt aktiv och medveten handling.

Därtill berättar våra telefoner löpande var vi är – och beroende på våra inställningar sprids denna geografiska information till både Google, myndigheter och andra användare. Inte sällan är detta information som vi helt omedvetet sprider – eller i alla fall väldigt sällan delar ut aktivt.

Det är ingen tvekan om att riktnumren kommer att saknas av väldigt få. De riktigt nostalgiska kommer inom kort att blicka tillbaka på begrepp som “nollåtta” (med referens till Stockholmare) och småle. Morgondagens ungdomar är ju uteslutande “nollsjunollor”. Istället kommer vi att välja vad vi vill vara stolta över, utan att bli påklistrade en etikett. Och vi gör det på andra sätt än innan.

Det är väl också en tidsfråga innan själva numren tappar i betydelse. Jag kan telefonnumret till min hustrus mobiltelefon, men inte till något av mina barn. Jag ringer ju istället via min smartphone upp ett namn och en bild. Själva numret lär bli som ip-adressen bakom webbadressen: få kan väl ip-adressen till Aftonbladet, men vi kan alla såklart domännamnet. Framöver hoppas jag att det räcker att komma ihåg vad våra barn heter, inte vilket telefonnummer de har. En bra och välkommen utveckling.

Värt att notera är att bland annat Norge, Danmark, Portugal och Spanien redan har avskaffat sina riktnummer. En liknande form är alltså att vänta även i Sverige, även om PTS antyder att den kan komma att ta minst 5 år, kanske 10, efter det att ett beslut är fattat.

Och notera också att våra nummerskyltar på våra bilar sedan länge är enhetliga i hela landet. De gamla länsbokstäverna minns numera bara de som regelbundet löser korsord. Eller kanske jobbar på någon statlig myndighet.

Globaliseringen ändrar mer än vi tror

#blogg100, , , ,

På tv-nyheterna igår rapporterades att parisbor var upprörda över att Starbucks ville etablera sig på ett av de mer parisiska kvarteren, vid Montmartre och Place du Tertre. Det skulle förstöra det typiskt parisiska. Det vore väl bättre om det etablerades en typisk fransk bistro eller något kafé, tycker några.

Globaliseringen har många ansikten. Vi köper idag produkter från hela världen, nästan oavsett var vi befinner oss. Vi förväntar oss att hitta jordgubbar eller apelsiner året om i våra butiker.

Våra bilar, kylskåp, kläder, möbler består av delar från alla världsdelar. Våra företag, i synnerhet de svenska, gör affärer med andra företag var som helst. De enda relevanta kraven är att de är uppkopplade och att de kan hyfsad engelska.

Vi kan idag hitta experter och specialister på några få sekunder, om vi bara söker på Google. De kan finnas runt hörnet, men lika gärna på andra sidan jorden.

Globaliseringen har gjort vårt samhälle effektivt och snabbt. Och vi som jobbar och bevakar internetutvecklingen är inte förvånade. Jag själv är dessutom i huvudsak positiv till utvecklingen.

Men konsekvenserna är många och för med sig fler konsekvenser än bara ett enormt utbud, effektivitet och hastighet.

En sådan är engelskans framfart. Visst finns det många som tror att kinesiskan kommer att vara ett viktigt språk framöver. Och visst tycker jag att det är värdefullt att lära sig även spanska, franska, ryska och andra språk: det är en viktig dörröppnare också till kultur och människor. Men engelskan är internets språk och lär skörda en hel del offer de kommande åren. Redan idag äter sig engelskan in i vardagsspråket hos många svenskar.

Ett annat exempel är den moderna kulturen, i synnerhet musik, film och spel. Lady Gaga är en ikon överallt. Filmer lanseras givetvis överallt samtidigt, HBO och Netflix rullar ut över världen. Och spel som Call of Duty har en global publik. Youtube förmedlar detta till alla som vill ta del.

Världens storstäder ser allt mer ut som Manhattan. Jag har inte varit i Shanghai, Panama eller Nairobi, men min känsla är att framväxande städer i stora stycken liknar många andra städer, präglade mer av globala arkitekturtrender är av referenser till den egna bygden och det lokala sammanhanget.

En annan är maten och matkulturen. Det finns få restauranger i Stockholm som vågar avstå från att ha sin egen variant på hamburgaren. Sushi, pasta och pizza finns givetvis i alla världens länder, liksom McDonalds och Coca Cola.

Och så Starbucks. Snart även i Montmartre.

På ytan tror jag att vår värld blir allt mer homogen, global och med tunga, internationella varumärken – lika överallt, över hela världen. Vi åker till Rom för att se Colloseum, shoppingen har vi lika väl hemma vid datorn eller i Täby Centrum.

Men allt blir inte lika. Dels kommer geografi och klimat att kräva olika lösningar på olika platser.

Dels kommer vi att hitta våra nischer och de större variationerna på andra ställen än i geografin. På nätet kommer vi att kunna bygga nya gemenskaper, skapa de unika, små och specialiserade produkterna och tjänsterna.

Vi blir mindre beroende av geografin, också för att upprätthålla vårt behov av variation och specialisering.