Idag är det den internationella kvinnodagen. Det är värt att fira, uppmärksamma och – som någon klokt påpekade på radion idag – också sörja. Det borde varit så mycket bättre. I så många avseenden.
Men vi kommer aldrig ifrån vår historia och vi får aldrig tro att vi blir färdiga. Om det är något som summerar min livsfilosofi så är det att det inte finns några utopier. Vi är alltid på väg, det finns alltid något som kan utvecklas.
Men på samma konto finns övertygelsen om att det också hela tiden blir långsamt, långsamt bättre. Jag är inte bara optimistisk, jag är också förtröstansfull i att vi gemensamt, med goda krafter, sakta men säkert bidrar till en utveckling framåt. Ibland ett steg tillbaka, men oftast två steg fram.
I arbetet med just jämställdhet är jag personligen övertygad om att all utveckling måste förankras och bottna i var och en av oss. Det går inte att genomföra en reell förändring i rätt riktning om vi inte ser till att du och jag, varje dag i veckan, varje timma på dygnet, ser problemen, bryr oss om att det är illa, hittar och använder verktyg för att göra något och nästa dag göra om allt igen.
Jag själv har gjort för lite, men ändå försökt att bidra på några sätt.
Ett är såklart att själv uppmärksamma problemet, att inte sopa under mattan, att konstatera att även vi i vår egen verksamhet misslyckas.
Ett annat är att göra något litet för att göra problemet lite mindre. Ett aktivt arbete för att hitta kvinnliga talare till Webbdagarna, där jag ju tidigare var ansvarig för programinnehållet, var ett sådant. Uppropet #tackanej, som Fredrik Wass, Tomas Frostberg och Marcin de Kaminski drog igång för något år sedan, blev ytterligare ett verktyg för mig att göra något.
Nu har jag bytt miljö. Nya företag, nya sammanhang och för min egen del en ny roll. Som vd för STD-företagen, där teknikkonsultföretag, industrikonsultföretag och arkitektbyråer samverkar, finns det nya utmaningar som måste mötas. Problemen är i grund och botten de samma som i IT- och webbvärlden. Något annorlunda än i medievärlden. Men frågan står inte på samma plats på dagordningen i min nya värld som den gjorde i IT-världen.
Det bidrar till att dessa frågor måste bli ännu viktigare under året för oss som bransch. Jag tror att jag kan bidra med en del. Jag vet ännu inte riktigt vilka vägar vi kommer att välja i arbetet för att främja jämställdheten i konsultvärlden, därtill är jag lite för ny på min post. Men jag har redan ett antal tankar på konkreta projekt som i alla fall i det lilla kan bidra till en positiv utveckling.
Men än viktigare blir det arbete som alla medarbetare runt om på våra medlemsföretag själva måste göra.
För även om det finns strukturer och processer som ligger i vägen – det måste givetvis också uppmärksammas – så måste förändringen börja i allas våra huvuden och hjärnor.
Det är först om vi lyckas ändra vår syn på manligt och kvinnligt, på killar och tjejer, och på våra könsroller som vi på allvar kommer att komma framåt med lite fart.
Men som alla seglare vet så kräver motvinden att man kryssar. Med rätt navigation kan det ge både bra fart och en nog så spännande seglats.
Det ser jag fram emot.