Jag har tillbringat några dagar med skidåkning tillsammans med en ganska stor grupp andra. Det är alltid roligt och lärorikt. Jag tycker om slalom och uteliv i lagom doser.

Detta skidläger har genomförts ett antal gånger – kanske tio. Och alltid på samma ställe.

Och när något blir tradition är det lätt att formerna stelnar, att man söker efter rutiner och efter likheter. ”Så här brukar det vara”. ”Så gör vi alltid”.

Jag är inte emot traditioner. De har ett värde och ibland är de till och med nödvändiga. Det är inte fel att vi hälsar med höger hand, har vissa regler för bordsskick och att vi firar jul på samma tidpunkt varje år.

Och om något är bra ska vi inte ändra för ändrandets skull (note to self: ändra inte i onödan, Magnus). If it ain’t broken, don’t fix it.

Men dessa ramar ska kanske just vara ramar, så att vi sedan kan fylla dem med innehåll. Bordsskicket är inget självändamål. Det är ett antal regler som gör att vi lättare ska kunna umgås på ett enkelt sätt kring matbordet. Julen är inget självändamål. Det är en ram för att för att kunna umgås med våra familjer, glädjas åt Jesu födelse, frossa i mat, skämma bort våra barn (stryk det som inte passar just dig).

Jag tror att vi på tok för ofta söker efter likheterna, efter rutinerna och efter repriserna. Ramarna har liksom blivit viktigare än utrymmet för eget skapande inom dessa ramar. Ramarna behövs, men vi ska inte lägga något fokus på dem. Låt dem bli just de ramar som lyfter fram något annat.

Vi vet med säkerhet att livet förändras hela tiden, att nya situationer löses på nya sätt och att olika människor på olika sätt bidrar till att varje situation blir unik på sitt sätt.

Vi vill inte ha repriser i våra liv. Vi vill att de ska utvecklas, gärna bli bättre men i synnerhet fyllas med nya intryck, nya människor och nya berättelser.

Att få samma tidning – med samma innehåll – levererad i brevlådan varje morgon hade till slut blivit ganska meningslöst. En tv-kanal med bara repriser skulle till slut ta död på oss.

Låt oss jobba på att hitta rätt ramar i livet – gärna stabila och fasta. Men låt oss sedan lägga all vår kraft på att fylla dessa ramar med spännande, nytt och kreativt innehåll.