Jag skrev igår om behovet av ramar, men där fokuset måste ligga på innehållet i dessa ramar.

Det är då värt att minnas filmen ”Måndag hela veckan”, ”Groundhog Day”, där väderpresentatören Phil Connors (spelad av Bill Murray) hamnar i en loop, där han får uppleva den 2 februari om och om igen. Varje morgon vaknar han till samma väderleksprognos, till samma händelseförlopp och till samma utmaningar.

Det är en av mina favoritfilmer, som inte bara är underhållande, välspelad, har en smart berättelse, utan som också lär oss något om att vara ödmjuka mot våra medmänniskor.

Plus såklart om att kunna gå vidare.

”Måndag hela veckan” är ingen skräckfilm. Den är en verklig familjefilm, en av de bättre.

Men i grunden vore det en skräck att behöva uppleva samma dag om och om igen. På samma sätt som det troligen vore en skräck att behöva leva för evigt (även om det är en djupare fråga, och som kräver ett helt annat blogginlägg…).