Jag kommer som många av er vet från den digitala världen och från journalistiken. Allt går verkligen inte i en rasande fart där, men en hel del rör sig snabbt. Och jag har gillat tempot.

I samhällsbyggnadsbranschen – inklusive stadsbyggnadsbranschen och urbaniseringsbranschen – är tempot såklart annorlunda. Det går trögt, ibland väldigt trögt.

Jag har funderat på varför, och om det går att kombinera med den digitala utvecklingen.

Det är ju uppenbart att när vi bygger hus, höghastighetståg, spårvagnar och när vi stadsplanerar, så är det ett arbete som inte med lätthet görs om veckan efter. Begreppet ”fail fast”, som ju ofta används i den digitala världen, är ibland orimligt, ibland extremt kostsamt.

Några av våra investeringar har också konsekvenser som har sin bas i en kultur, inte i en teknisk möjlighet. Om vi vill skapa en boendemiljö – typ en stad – så måste det få ta tid. Vi behöver ha uthållighet. Nya kulturer skapas ofta först över tid. I synnerhet i en värld där vi vill ha mångfald och bredd.

Båda dessa argument: projekten kräver långa bygg- och planeringstider och att de tar sikte på att skapa nya kulturer och nya beteenden, de är positivt laddade och ett försvar för att det ibland går långsamt i samhällsbyggnadsbranschen.

Men finns det därtill en konservatism? Finns det en rädsla till förändring? Och när vi nu ser vårt samhälle, inklusive vår kultur, ändras i snabb takt: hur möter vi den förändringen, när vi ändå önskar planera på lång sikt?

Jag tror för egen del att det finns en hel del konservatism i branschen. Det gör att arbetsmetoder och företag jobbar mer stelbent än de borde, även med hänsyn taget till det långsiktiga uppdraget.

Den konservatismen sitter både i strukturer, arbetsgrupper, organisationer och företag, men också i huvudet på många av våra medarbetare. Båda är svåra att ändra, men jag vill gärna se mer av det och i den mån jag kan bidra med något vill jag gärna lyfta fram fler som andas just detta nytänkande.

Jag tror också att vi behöver mer prövande och mer testande av idéer. Inte så att våra städer ska vara en lekstuga för stadsplanerare som bara vill ”testa idéer”. Därtill är våra stadsmiljöer allt för viktiga.

Men vi behöver ändå hitta former för att vara kreativa och nytänkande.

Och vi behöver inte minst vara mer kreativa inom ramen för våra uppdrag. I det finns ingen konflikt med goda, långsiktiga, kvalitetsmässiga och hållbara resultat i slutprodukterna.