Jag har funderat ett tag på min egen roll som journalist. I synnerhet när jag jobbat på Internetworld.

Vi försöker spegla möjligheterna med nätet. Och det ligger att lägga mer fokus på möjligheterna än på hindren. Vi tror att våra läsare är ute efter just dessa möjligheter och i mindre utsträckning letar efter hindren.

Därför blir våra artiklar ganska ofta positiva, där vi lyfter fram potential och framtidshopp. Ganska sällan (alltför sällan, troligen) ger vi oss på dem som står i vägen, de som inte är en god kraft för framtiden och de som missbrukar sin ställning. Det finns mer att göra här.

Men i ljuset av denna i grunden ganska optimistiska journalistik som vi på Internetworld står för läser jag diskussionen på Twitter mellan Fredrik Wass och Joakim Jardenberg, där de diskuterar Joakim Jardenbergs positiva intervju med Magine inför lanseringen i veckan.

Fredrik frågar Joakim vad han får i ersättning för sin berättelse om Magine. Joakim ilsknar till. Fredrik backar något. Läs hela diskussionen här.

Kring detta drar jag några reflektioner för egen del.

• Joakim Jardenberg är bra på att peppa och uppmuntra unga entreprenörer. Jämför gärna med amerikanske bloggaren Robert Scoble, som med en liknande utgångspunkt gärna hyllar unga startups. Men lika ofta är Robert Scoble (och det gäller även Joakim Jardenberg) ifrågasättande och är kritisk mot saker som inte fungerar.  På och utanför nätet. Jag gillar detta. I synnerhet som Joakim inte har journalistuppdraget rakt av och därmed – i synnerhet för sina läsare – kan ta ut svängarna lite mer.
• Joakim Jardenberg är nog medveten om sin kraft och sitt inflytande. Jag tycker överlag att han sköter det uppdraget väl, i alla fall tekniskt (tydlig öppenhet exempelvis). Men för att detta förtroende och denna starka position ska hålla måste han troligen vara ännu mer noga med att beskriva sina utgångspunkter, sin roll och sina bevekelsegrunder. Och även vara ännu mer ödmjuk inför de frågor som kommer, de ifrågasättande som kan dyka upp och den debatt som kommer i kölvattnet.
• Vi behöver fler som står upp för unga entreprenörer. I princip. Men vi behöver också lära oss mer om hur vi berättar om deras möjligheter, hot och utmaningar. För många år sedan var jag en del av Vinnovas projekt kring Innovationsjournalistik, där utgångspunkten var att lära sig mer om hur media och innovationer samverkar. Det var dessutom ett forskningsprojekt kopplat till Stanford. Sällan har väl begreppet innovationsjournalistik varit mer relevant än just i den här sortens situationer. Och sällan har väl behovet av reflektion och kunskap om innovationer hos svenska journalister varit större. (Projektet kring Innovationsjournalistik var ifrågasatt från många håll och är numera nedlagt. Jag tycker det är synd.)
• Jag är övertygad om att när vi på Internetworld lyfter fram unga entreprenörer, både i tidningen (i synnerhet i samband med vår entreprenörslista) och på våra event, ger utrymme för den positiva berättelsen men lite för sällan ställer de kritiska frågorna. Jag vill fortsatt vara en positiv kraft och stötta unga entreprenörer. Vi på Internetworld – och jag själv såklart – bygger på idéen att entreprenörskap är bra och att fler borde våga. Men vi hjälper varken läsare eller entreprenörer genom att vara okritiskt hyllande.