Länder, som Sverige, förvaltar naturligtvis enormt mycket samhällsbärande funktioner, inte minst regelverk. Därtill är koncept som “svensk kultur”, “svensk mat” eller “svensk arkitektur” djupt rotade i folksjälen. Och då har jag ändå inte nämnt Tre Kronor och landslaget i fotboll.

Ändå håller synen på landet som koncept att bli allt svagare hos gemene man. Arbetsmarknaden för många är global, eller i alla fall betydligt större än bara det egna landet. Den kommersiella marknaden för ett företag slutar sällan vid landgränsen.

Och våra influenser hämtar vi lika gärna från en annan världsdel som från runt hörnet på gatan. McDonalds, Apple, Starbucks, CocaCola och Zara är blott några kommersiella exempel på detta. Musik, tv-serier, kultur: allt rör sig över landsgränserna snabbt och obehindrat. Våra nätverk sträcker sig ofta långt ut i världen. Engelskan blir allt mer av ett världsspråk.

Även många av våra utmaningar och problem är globala: kriminalitet, terrorhot och miljöhot.

En modern syn på samhället kräver också en modern syn på hur begrepp som “Sverige” och “Europa” ska tolkas. Jag tror för egen del att dessa begrepp bör användas mer sällan och med stor försiktighet.

Istället behöver vi fundera på hur våra nya regelverk kan fungera, som inte stannar vid landsgränsen. Och hur vi kan skapa ett samhälle som är öppet också för de som inte är födda här, men som av olika skäl vill flytta hit.

Detta är svåra frågor. Att ersätta starka och väl prövade lagar och regler med något som fungerar världen över kommer att ta ett tag, och det lär bli stökigt.

Geografi har inte tappat sin betydelse. Men nätverken, som ofta saknar geografisk tillhörighet, har ökat i betydelse på bekostnad av den gamla territoriella tillhörigheten (“länder”). Dessutom är geografin framöver mer kopplat till kluster av människor (“städer”) än tillgång till naturresurser.

Därför ska jag i morgon ge er några idéer om urbaniseringen.