Christer Larsson, statlig utredare av arkitekturpolitik och stadsarkitekt i Malmö, antydde när han pratade i Pittsburgh nyligen att han haft stor glädje av att finanskommunalrådet i Malmö, Ilmar Reepalu, själv varit arkitekt. Ilmar Reepalu har ett förflutet som planarkitekt i både Borås och i Malmö.

Även vår nuvarande bostads- och stadsutvecklingsminister Mehmet Kaplan har en bakgrund från samhällsbyggnadssektorn, med egna studier till lantmätare.

Jag utgår från att Christer Larsson har rätt. Men hans reflektion fick mig att ändå fundera: vore det bra med fler arkitekter som klev in i politiken?

Det är givetvis en styrka om fler, i synnerhet våra politiker, är mer engagerade och har mer kunnande inom arkitektur och stadsplanering i stort. I det avseendet kan man nog hävda att det är väldigt värdefullt med fler politiker med arkitekturbakgrund. (Det samma gäller för övrigt ingenjörer – det vore värdefullt på många sätt om fler politiker var ingenjörer.)

Men det är heller inte givet att allt vore bättre om vi bara finge in fler experter i politikens korridorer.

Den viktigaste invändningen mot just det är att politiken och arkitekturen har helt olika uppgifter. Politik handlar om att sätta ramar, att peka ut en riktning och att skapa resurser för att kunna genomföra viktiga projekt.

Arkitekturen och den professionella stadsplaneringen handlar om att omsätta visionerna och besluten i konkret handling och konkreta projekt.

Det är egentligen inte så att vi behöver fler experter i politiken. Istället behöver vi kunniga, men visionära, politiker som ser till att låta arkitekter och ingenjörer göra sitt jobb på egen hand, utan att det behöver detaljspecificeras av politiken.

Det är en starkare ställning för arkitekten och arkitekturen och stadsplaneringen som är det riktigt viktiga målet. Inte att låta arkitekturfrågorna bli en fråga som måste stå på varje politikers bord.

Vägen dit kräver två saker, som kanske båda är bristfälliga idag. Dels att arkitekter blir bättre på att vara ett nav för en diskussion och samverkan.

Dessutom att politiker och samhällsdebattörer ser värdet i en god arkitektur och stadsplanering.

Vi bör jobba för att nå båda dessa mål, inte att lämna över safettpinnen till någon annan.