Jag älskar att strukturera, men hatar som regel att vara en slav under strukturer.
I mina ambitioner att komma längre än bara att hantera vardagen (jag har ju bland annat satt upp tre tydliga mål för året) känner jag att snart en av tolv månader är förbrukade och mest ägnade åt att bygga upp frustration över att så lite blivit gjort.
Så nu är det dags att tänka göra något tydligt åt saken, att börja styra sin tid ännu hårdare och att låta det få konsekvenser på annat.
Här är mina fyra strategier för att nå lite längre än jag skulle gjort om bara vardagslunken och kollegorna fick styra.
- Planera in tid. Jag har nu avsatt två timmar i veckan (fredag eftermiddag) åt mina projekt. Inte jättemycket, men å andra sidan en bra start och förhoppningsvis något som räcker till att komma igång, skapa struktur och ge svar på vilka större initiativ som krävs.
- Lämna skrivbordet. Kanske till och med lämna kontoret. I synnerhet under de två timmar jag ska göra annat än bara sköta vardagens sysslor. Komma ur synfältet för mina kollegor för en stund.
- Delegera. Och göra ”att-inte-göra”-listor. Att sluta göra saker är minst lika viktigt som att göra saker. Återkommer i morgon till min ”att-inte-göra”-lista.
- Prata om det. Genom att bygga upp ett tryck på mig själv, genom att jag publikt pratar om mina mål och ambitioner, hoppas jag att jag stärker mitt självförtroende och håller i, inte ger upp.
Att det sedan kommer att krävas struktur inom ramen för mina nya projekt är lika uppenbart. Och hur jag ska kunna ändra mitt motstånd mot att leva under mina egna strukturer.
Det är dock två helt andra blogginlägg.