Jag läser mycket, men inte i närheten så mycket som jag borde.

I perioder har jag saknat det skönlitterära som då inte får en naturlig plats i mitt läsande. Det blir helt enkelt annat som kommer emellan.

Nu har jag dock hittat ett av verktygen mot att konsumera mer skönlitterärt (och även annan): ljudboken.

Via appen Storytel har jag i vinter kommit igenom böcker som jag med stor sannolikhet aldrig hade fått ta del av annars. Det är jag mycket glad för. Jag har under vintermånaderna bland annat ”läst”:

• ”Torka aldrig tårar utan handskar” av Jonas Gardell (del 1 och 2)
• ”Blue Ocean Strategy” av W Chan Kim mfl
• ”Korparna” av Tomas Bennerhed
• ”Ett kort uppehåll på väg från Auschwitz” av Göran Rosenberg
• ”Koltrasten som trodde den var en ambulans” av Anders Mildner
• ”Maffia” av Thomas Lappalainen
• ”Och solen har sin gång” av Ernest Hemingway

Och några till.

Det jag verkligen har uppskattat är tillgängligheten – att kunna ha med mig böckerna när som helst och var som helst. Jag har kunnat lyssna när jag är ute och går, på väg till jobbet – till och med när jag cykar till jobbet.

Det är också slående hur viktig uppläsaren är. En duktig uppläsare kan lyfta innehållet. Men framför allt kan en dålig uppläsare förstöra det mesta av upplevelsen.

Och ljudböckerna fungerar utmärkt både för skönlitterärt och för fakta.

Jag är glad för min prenumeration och för min möjlighet att ”läsa” mer. Jag skulle önska att fler gjorde det. Både för att det ger fler en upplevelse, men det skapar också en större marknad, som gör att ännu fler böcker läses in. Det hade varit värdefullt.