Det är svårt att läsa andra kulturer. Och svårigheterna kan ibland dölja sig på de mest oväntade platser.

Jag hörde om en biståndsorganisation som hade sin bas i Sverige, men också anställda i flera afrikanska länder, bland annat Uganda. Personalen brukade träffas någon gång per år, och nu var det dags igen för ett internt möte, där medarbetare från alla kontor skulle flygas in. En av de nyare anställda i Uganda hade aldrig varit i Sverige tidigare och mötet, som skulle hållas i november, var såklart ett äventyr. 

Väl på plats i Stockholm var dock intrycket av landet i norr inte alls vad personen hade förväntat sig. Sverige var skräpigt, fick värdarna höra. 

Skräpigt. Inget vi själva tänker på i första taget. Inte ens i november. 

Det skräpiga intrycket baserades på alla de döda träd runt om i Stockholm som inte tagits bort, utan stod kvar till allmän beskådan. Känslan av död var kanske uppenbar i november, men som vi vet byts detta mot liv i april. Den som kommer från Kampala vet inget annat än ständigt gröna träd. I Uganda hade alla dessa träd utan löv, till synes döda, tagits bort omgående. 

Denna episod är för mig en illustration av hur svårt det kan vara att komma till en annan kultur och försöka förstå liv och människor med sina vanliga glasögon, med de perspektiv som man växt upp med. 

Vi tolkar ett samhälle utifrån vår egen referensram, utifrån det vi ser som normalt. Vi här i Sverige är vana vid årstider, en höst där löv faller och naturen går i dvala, vinter och sedan vår med pånyttfödelse.

För väldigt många runt om i världen är detta inte alls något självklart, tvärt om. 

Vi är också vana vid våra egna sätt att umgås, resa, arbeta och handla. Och vi har skapat ett regelverk och en kultur som samspelar med allt detta.

Det är lätt att tänka sig mer abstrakta skillnader för den som kommer till Stockholm från säg Vietnam eller Argentina. Saker som hur vi hälsar, hur vi hanterar pengar, hur vi ser på familjen, hur vi firar högtider. 

Men jag utgår också från att vi som åker från Sverige till andra länder kommer att ha motsvarande svårigheter att förstå de länder vi kommer till. 

Nästa gång du kommer till Sao Paolo eller till Kairo och tänker på oreda och förvirring: tänk då att det kanske lika mycket är dina glasögon som behöver justeras. Det du tolkar som död och skräpighet kanske tolkas helt annorlunda av de som levt hela sina liv där. 

Deras döda träd kanske också bara vilar i väntan på våren.