Kontinentalplattorna rör sig med dramatisk hastighet just nu. Gamla sanningar om var nya idéer föds – och var de sedan omsätts i produkter – behöver utmanas.

Ett modernt talesätt lyder så här: “America innovates, China replicates, Europe regulates”. Och under lång tid har detta fångat en ganska bra bild av utvecklingen både här i Europa, Kinas styrkor och framgången för USA. 

Denna formulering kan dock behöva ändras – delvis för att utvecklingen gått vidare och inte minst Kina är något annat idag. Men också för den utveckling vi ser i USA just nu.

Låt oss börja med Kina. Det är uppenbart att Kina har varit hela världens fabrik under lång tid. Det gäller billiga plastleksaker, men också högteknologiska produkter och avgörande delar i långa leverantörskedjor. Kina gör allt till alla. 

Men numera är Kina inte bara en fabrik, som gör sådant som andra har tänkt ut. Kina håller på att bli världsledande på flera mycket avancerade teknikområden.

För det första: Kina bygger sin produktionskapacitet inte i första hand på billig arbetskraft, utan även på högteknologiska produktionsanläggningar. Deras produktionskapacitet idag är långt ifrån den manuella, smutsiga och low-tech-industri som många nog tänker på.  

Men även inom teknikutvecklingen har Kina utvecklats snabbt. Ett uppenbart exempel är Kinas kapacitet kring solceller, samma sak med batteriteknik, inte minst till elbilar. 

När resten av världen försökte stoppa Huawei slutade det med att bolaget istället utvecklade egna lösningar och blev starkare, även tekniskt, än någonsin.

Det senaste exemplet gäller Deepseek, AI-tjänsten, som fick resten av AI-aktörerna att sätta kaffet i vrångstrupen. 

Kina är förvisso experter på produktion, men i allt större utsträckning på innovation.

När det gäller USA, så går resan åt andra hållet. Sedan Donald Trump åter klev in i Vita Huset har det mesta handlat om hur illa det står till med USAs position i världen.

De extrema tullarna skulle få tillbaka produktionen till USA, sades det. Det är mycket oklart hur väl detta kommer att lyckas – om det alls går.

Men värre är att USA också aktivt har givit sig på en avgörande aktör i innovationssystemet: universiteten. Genom sina hårda tag mot den fria forskningen och akademiska ledare undergrävs förtroendet för och kraften i USAs viktigaste tillgång: nytänkande, entreprenörskapet, innovationen. 

USA rör sig bort från “innovate” och söker sig mot “duplicate”. Kina visar sig vara både “duplicate” och “innovate”. 

Kvar står Europa med sina regleringar. Det finns hoppfulla tecken på att politiken inom EU och medlemsländerna inser utmaningarna med den tidigare regleringsivern, så även här hemma sker en utveckling.

Men det är uppenbart att den gamla uppdelningen av var innovation, produktion och reglering sker, den uppdelningen stämmer inte så bra längre.

Det är svårt att läsa andra kulturer. Och svårigheterna kan ibland dölja sig på de mest oväntade platser.

Jag hörde om en biståndsorganisation som hade sin bas i Sverige, men också anställda i flera afrikanska länder, bland annat Uganda. Personalen brukade träffas någon gång per år, och nu var det dags igen för ett internt möte, där medarbetare från alla kontor skulle flygas in. En av de nyare anställda i Uganda hade aldrig varit i Sverige tidigare och mötet, som skulle hållas i november, var såklart ett äventyr. 

Väl på plats i Stockholm var dock intrycket av landet i norr inte alls vad personen hade förväntat sig. Sverige var skräpigt, fick värdarna höra. 

Skräpigt. Inget vi själva tänker på i första taget. Inte ens i november. 

Det skräpiga intrycket baserades på alla de döda träd runt om i Stockholm som inte tagits bort, utan stod kvar till allmän beskådan. Känslan av död var kanske uppenbar i november, men som vi vet byts detta mot liv i april. Den som kommer från Kampala vet inget annat än ständigt gröna träd. I Uganda hade alla dessa träd utan löv, till synes döda, tagits bort omgående. 

Denna episod är för mig en illustration av hur svårt det kan vara att komma till en annan kultur och försöka förstå liv och människor med sina vanliga glasögon, med de perspektiv som man växt upp med. 

Vi tolkar ett samhälle utifrån vår egen referensram, utifrån det vi ser som normalt. Vi här i Sverige är vana vid årstider, en höst där löv faller och naturen går i dvala, vinter och sedan vår med pånyttfödelse.

För väldigt många runt om i världen är detta inte alls något självklart, tvärt om. 

Vi är också vana vid våra egna sätt att umgås, resa, arbeta och handla. Och vi har skapat ett regelverk och en kultur som samspelar med allt detta.

Det är lätt att tänka sig mer abstrakta skillnader för den som kommer till Stockholm från säg Vietnam eller Argentina. Saker som hur vi hälsar, hur vi hanterar pengar, hur vi ser på familjen, hur vi firar högtider. 

Men jag utgår också från att vi som åker från Sverige till andra länder kommer att ha motsvarande svårigheter att förstå de länder vi kommer till. 

Nästa gång du kommer till Sao Paolo eller till Kairo och tänker på oreda och förvirring: tänk då att det kanske lika mycket är dina glasögon som behöver justeras. Det du tolkar som död och skräpighet kanske tolkas helt annorlunda av de som levt hela sina liv där. 

Deras döda träd kanske också bara vilar i väntan på våren. 

USAs mjuka makt har haft ett enormt inflytande världen över. Donald Trump gillar helt andra typer av makt: den hårda.

Mycket har sagts om utvecklingen i USA, och mer behövs för att bringa reda i all galenskap som sker på andra sidan Atlanten.

Det finns många saker som slår mig – ofta med häpnad – men ett övergripande perspektiv är hur ledarskapet i USA ser på makt: power. 

USA har under många år haft ett enormt inflytande i världen, både i Europa, men även på många andra håll. Detta inflytande har i vissa fall byggt på USAs militära kapacitet. Oftare har det byggt på USAs ekonomiska inflytande, där både företag och dollarns ställning bidragit stort.

Men kanske mest inflytande har USA haft kulturellt. Det engelska språket är idag ett världsspråk som alla förhåller sig till. Amerikansk musik, tv-serier och filmer är omöjliga att bortse från om man vill förstå världen. I gränslandet mellan teknik och kultur finns Google, Meta/Facebook, Apple och Amazon, som på olika sätt format vårt sätt att leva. 

Själv har jag också uppskattat mycket av just den kultur som ofta hämtat inspiration, fått näring och sedan utvecklats i USA. Jag har varit på besök i USA otaliga gånger, både på kusterna, men även i delstaterna långt från de liberala storstäderna. Jag har köpt massor av LP- och CD-skivor med amerikanska artister och tillbringat oändliga timmar framför tv-skärm och datorskärm utforskande Netflix, HBO och Youtube.  

Min bedömning är att USAs största styrka inte varit den hårda, även om den militära kraften varit enorm. USAs påverkan på världen i ännu större grad har präglats av den mjuka makten: kulturen. 

Just nu håller verkar USA satsa hela sin kraft på den “hårda” makten, “hard power”. Donald Trump och hans anhang verkar tro att den med hårdast nypor, tuffaste vapnen och elakaste inläggen vinner. Det är tron på att militärmakt trumfar den kulturella makten. 

Jag tror tvärt om. Och därför tror jag också att USAs kulturella inflytande kommer att eroderas. 

Visst: engelskan är en enorm tillgång för oss alla som rör oss över kulturella gränser. Och USA kommer förhoppningsvis att fortsätta att producera kvalitetsserier och bra musik länge än. Facebook försvinner inte över en natt, än mindre våra Iphones. 

Men attackerna på de amerikanska universiteten är bara ett av många exempel på hur presidenten i USA ger sig på de institutioner som under många år byggt USAs kulturella, mjuka inflytande. Samma sak med den oberoende journalistiken.

De stängda gränserna kväver också kreativitet och innovation. 

Och inte minst den aversion som europeer över lag känner just nu för utvecklingen i USA leder till att man – vi – jag söker oss till nya sammanhang där traditionella värderingar fortfarande håller. 

När USA beter sig som en mobbare mot sina vänner i världen kommer världen självfallet andra att söka nya vänner och därmed också bygga nya kulturer, forma nya idéer. Men nu utan det amerikanska narrativet.

USA har varit en supermakt på flera plan: militärt, ekonomiskt och kulturellt. Jag tror att man just nu håller på att bli svagare i alla dessa dimensioner.