Tursamt nog menar ju forskarna att det finns förutsättningar för att lyckas med den omsvängning som krävs av oss. Teknik finns för att producera annorlunda, konsumera annorlunda och ta hand om avfall annorlunda. Och medvetenheten om våra utmaningar växer, även bland de som tidigare varit ointresserade eller direkt emot en omställning mot en mer klimatvänlig politik, en nog så viktig förutsättning för att få till en förändring.

Jag är övertygad om att svaret i miljö- och hållbarhetsfrågan i många fall kan hämtas både i nätverket, i ett globalt perspektiv, i entreprenörskapet och i stadens förmåga att organisera samhällen effektivt.

Jag tror att vi genom nya, moderna sätt att se på ägandet går från ett konsumtionssamhälle och produktsamhälle till ett tjänstesamhälle. Det är en utveckling som på många sätt kan bidra till både utveckling och till en bättre miljö. Hyr din bil eller dela den med grannarna istället för att äga en egen. Dela på stegen eller vinkelslipen istället för att alla ska ha en egen i garaget. Hyr ut delar av din bostad eller dela på kontoret olika tider på dygn och vecka, så slipper det stå oanvänt när du själv inte är på plats.

Lägg därtill stadens förmåga effektivitet, nya tekniska lösningar för energiutvinning och energilagring, ökat fokus på kollektivtrafik och mycket annat.

Modernt och hållbart går ofta hand i hand.

Det finns stor anledning att vara bekymrad över miljöhoten. Och det behöver göras mer och av fler. Men trots de stora utmaningarna som står framför oss är jag hoppfull. Det samhälle som växer fram tror jag har alla möjligheter att också vara ett samhälle i harmoni med den miljö som vi alla är så beroende av.

Bristen på utbildning är roten till så många fenomen idag, såsom svårigheter att försörja sig vilket ofta leder till fattigdom och utanförskap vilket i sin tur kan föda främlingsfientlighet och nationalism.

Samtidigt är en av de mest hoppfulla trenderna att en allt större andel av jordens befolkning lärt sig läsa och skriva. Genom utbildning stärker vi individens förmågor, det är ett avgörande verktyg för henne att växa och det är en nödvändighet för att åstadkomma samhällsförändring.

Skolans och utbildningens roll blir bara viktigare och viktigare: delvis på grund av vi genom kunskap och utbildning får större förståelse för varandra och för vårt samhälle. Men också för att vårt samhälle just nu – och kanske länge framöver – kommer att vara i snabb förändring, vilket kräver att vi alla lär oss nytt och omvärderar gamla kunskaper.

Skolan i Sverige har en hel del problem. Både i hur den lär ut, i den kunskap som förmedlas och inte minst i hur den stimulerar barn och unga att fortsätta lära sig nytt när de väl lämnat skolan.

Men skolan står ofta ensam. Samhället i stort har en minst lika viktig roll i att stimulera ett livslångt lärande, där yrkestitlar, positioner och mandat ständigt måste omdefinieras, ändras och förtjänas.

Exakt hur skolans roll och uppdrag ska se ut vet jag inte. Men jag vet att läraryrket är ett av världens viktigaste. Jag vet att skolan måste bli viktigare än den är idag i samhällsdebatten och den måste få en starkare ställning i samhället i stort. Jag vet att skolan bara klarar en del av utbildningsuppdraget. Och jag vet att skolan inte klarar sig själv: vi måste bli fler som stöttar lärare och skolledningar.

Och vi måste bort från tanken är att det bara är i skolan man lär sig. Vi går trots allt alla i ”school of life”. Världens viktigaste skola.

Några ord behöver även sägas om hållbarhet. Det blir en sorts avslutning. I morgon.

Skälet till detta är att staden på ett bra sätt drar nytta av nätverket: den kanske viktigaste förklaringsmodellen för det moderna samhället. Staden är ett stort, fysiskt nätverk av både människor, processer, affärer och andra aktiviteter.

Staden har en förmåga att förstärka processer och individer på samma exponentiella sätt som andra nätverk har. Staden driver fram specialisering och helheten vinner på att vi delar på arbetet, att var och en gör det den är bäst på.

Denna styrka hos staden, med dess möjligheter för individen, gör också att många på väldigt goda grunder söker sig till staden. Urbaniseringen är inget politiskt projekt uppifrån. Det är en konsekvens av människors aktiva val att söka sig bättre möjligheter.

Med rätt utveckling kan staden bidra till en mängd goda resultat. Staden är tekniskt en bra och framgångsrik konstruktion. Men för att lyckas krävs både god infrastruktur och kollektivtrafik, tolerans och mångfald samt ett ledarskap som arbetar långsiktigt och visionärt för hela stadens bästa. Saknas detta kommer staden inte heller att vara den magnet eller den positiva kraft för samhället som den skulle kunna vara.

Som en konsekvens av urbaniseringen finns ibland en spänning med de delar av landet som inte växer på samma sätt som städerna. Urbaniseringen ses som ett hot mot gles- och landsbygd. Och även om det givetvis finns frågor där det finns konflikter så är ofta motsättningarna överdrivna.

Staden fungerar inte utan landsbygden runt. Och landsbygden är helt beroende av staden och dess innevånare.

En modern politik och bild av samhället måste förstå stadens nya, centrala roll. Både som en konsekvens av våra nätverk och som en magnet för människor som vill utvecklas och växa.

Men politiken måste också förklara hur hela samhället, inklusive gles- och landsbygd, ska vara en del av det nya urbana samhället. Båda dessa berättelser behöver berättas.

I morgon tänkte jag ge er några tankar om det nya kunskapssamhället.

Länder, som Sverige, förvaltar naturligtvis enormt mycket samhällsbärande funktioner, inte minst regelverk. Därtill är koncept som “svensk kultur”, “svensk mat” eller “svensk arkitektur” djupt rotade i folksjälen. Och då har jag ändå inte nämnt Tre Kronor och landslaget i fotboll.

Ändå håller synen på landet som koncept att bli allt svagare hos gemene man. Arbetsmarknaden för många är global, eller i alla fall betydligt större än bara det egna landet. Den kommersiella marknaden för ett företag slutar sällan vid landgränsen.

Och våra influenser hämtar vi lika gärna från en annan världsdel som från runt hörnet på gatan. McDonalds, Apple, Starbucks, CocaCola och Zara är blott några kommersiella exempel på detta. Musik, tv-serier, kultur: allt rör sig över landsgränserna snabbt och obehindrat. Våra nätverk sträcker sig ofta långt ut i världen. Engelskan blir allt mer av ett världsspråk.

Även många av våra utmaningar och problem är globala: kriminalitet, terrorhot och miljöhot.

En modern syn på samhället kräver också en modern syn på hur begrepp som “Sverige” och “Europa” ska tolkas. Jag tror för egen del att dessa begrepp bör användas mer sällan och med stor försiktighet.

Istället behöver vi fundera på hur våra nya regelverk kan fungera, som inte stannar vid landsgränsen. Och hur vi kan skapa ett samhälle som är öppet också för de som inte är födda här, men som av olika skäl vill flytta hit.

Detta är svåra frågor. Att ersätta starka och väl prövade lagar och regler med något som fungerar världen över kommer att ta ett tag, och det lär bli stökigt.

Geografi har inte tappat sin betydelse. Men nätverken, som ofta saknar geografisk tillhörighet, har ökat i betydelse på bekostnad av den gamla territoriella tillhörigheten (“länder”). Dessutom är geografin framöver mer kopplat till kluster av människor (“städer”) än tillgång till naturresurser.

Därför ska jag i morgon ge er några idéer om urbaniseringen.