månadsarkiv: mars 2013

Språk och kultur

#blogg100,

Jag hör till dem som gärna ser mer språk-undervisning i skolan. Dels vanliga, traditionella språk. Dels programmeringsspråk.

Jag är dock övertygad om att det framför allt är engelskan vi kommer att behöva lära oss mer av. Engelskan är det moderna världsspråket, både på nätet men också i affärslivet i stort. Det finns säkert områden där affärer med fördel görs på det lokala språket eller enskilda händelser där franskan kan ha status som ett internationellt språk. Men överlag är engelskan oslagbart som verktyg för kommunikation över hela världen.

Men trots detta behöver våra barn lära sig även tyska, franska, spanska, ryska och kinesiska – och kanske även ännu mer. Inte allt, men ju mer desto bättre.

Varför? För att kultur och språk hänger samman. Det är genom att lära sig ett språk som man kommer kulturen nära och som man får en förståelse för historia, sammanhang och kulturell kontext. Språket hänger samman med hur vi som samhälle fungerar, vårt sätt att kommunicera och våra mellanmänskliga förehavanden.

Och även om vi kanske till nöds förstår och behärskar engelska betyder inte det att vi förstår hur en italienare har det. Ganska ofta tror vi – genom att vi kan kommunicera hjälpligt på engelska – att de vi pratar med ska förstå vad vi menar. Men så fort frågan eller meningen vi formulerat innehåller någon sorts bakgrundsförståelse (alltså frågor som bygger på kontext eller sammanhang) är risken stor att den på andra sidan bara kan höra meningen, men inte tolka den rätt.

Man kan kanske formulera tesen så här: vi behöver lära oss språk för att förstå kulturer.

Vill du göra affärer med Frankrike, behöver du förstå den franska kulturen. Ett bra sätt att få den förståelsen är genom att lära dig franska. På samma sätt givetvis med engelskan: vill du göra affärer med USA behöver du lära dig kulturen och kontexten. Det får du via engelskan.

Kulturer kommer vi fortsatt att behöva, ha olika och vilja förstå. På så många sätt och på så många plan.

Produktutveckling eller sälj?

#blogg100,

De senaste veckorna har jag ätit lunch med två goda kontakter i den så kallade ”branschen”. Båda med god inblick i moderna molntjänster och online-baserade företagsbyggen.

Det har varit intressanta och givande luncher, där jag lärt mig mycket, både om hur dessa riskkapitalister och serieentreprenörer tänkt kring lyckade projekt. Men också satt lite ljus från ett annat håll på hur jag själv ser på företagandet.

En av de två lunchkontakterna var exempelvis övertygad om att en modern molntjänst (dvs onlinetjänst) tidigare än många tror behöver säljas och marknadsföras – inte produktutvecklas in till perfektion. Många produkter är ”good enough”, och när de är det gäller det att få uppmärksamhet, bygga en kundbas och skapa närvaro på marknaden. Produktutvecklingen behöver inte längre vara i framkant.

Det finns säkert en poäng här. Givetvis finns en tidpunkt då man måste våga testa sin tjänst på marknaden och inte dra sig för att börja sälja.

Men jag hör till dem som även efter denna lunch tror att produktutveckling är en helt central del i varje företags kärnaffär – om man inte tänker göra som piratkopierarna i Kina eller Vietnam och bara sno det andra skapat. (Detta rekommenderar jag inte till någon, by the way).

Säljarnas roll är viktig och självklart nödvändig för att kunna fortsätta att driva företaget. Men affärsutvecklingen och den ständiga resan mot något nytt och bättre är ännu viktigare. Det är nyckeln till överlevnad och utan den kommer kunderna tids nog inte att stanna.

Jag tror att många företag överskattar säljarens betydelse för att skapa en affär. De bästa säljarna du har finns hos dina befintliga – och nöjda – kunder. Det är genom att göra dem till ännu trognare fans som du bygger din allra bästa säljkår.

Var är påskmusiken?

#blogg100, ,

(Låter detta bli ett lite off-topic-inlägg, bara för att fira att det är långfredag.)

Jag tycker att Spotifys radio-funktion är bra. Du väljer en genre, en spellista eller en artist och låter sedan Spotify spela upp liknande musik som baserar sig på denna lista eller artist.

Det ger dig ny musik som du inte skulle lyssnat på annars.

Men det finns en baksida – eller snarare kanske en insikt baserat på denna funktion: ”världen är överbelamrad med julmusik”.

Välj en artist, låt radion stå på ett tag. Julmusiken lär smyga sig in där. Förr eller senare blir det bjällerklang och något om Marys boychild. Oavsett om det passar sig eller inte. Oavsett om du ligger på stranden eller firar påsk.

Jag gissar att julmusiken är extremt viktig för mer än bara oss lyssnare. Det finns ett kommersiellt behov av julmusik under några hektiska vintermånader. Butiker, radiokanaler och säkert ett och annat kök behöver fyllas med bakgrundsmusik.

Alla artister sjunger numera in julmusik i alla tänkbara former. Tyvärr är utbudet av jullåtar mindre än behovet av att fylla spellistor och artisters vilja att sjunga julmusik. Det betyder att samma låtar dyker upp om och om igen. Efter någon vecka i jultider har man Jingle Bells upp i öronen – bokstavligt talat.

Vad drar man för slutsats av detta? Mer än att det finns lite väl mycket julmusik – kvoten är så att säga fylld vid det här laget.

Ja, kanske att potentialen i att skapa musik för några andra högtider är rätt stor. När kommer första påskskivan från Peter Jöback?

Var mer otrogen

#blogg100, , , ,

Härom morgonen hade jag ett mycket trevligt frukostmöte (där jag var inhyrd som en sorts samtalsledare) och vi pratade om innovation och teknikutveckling. Ett viktigt och relevant ämne, såklart.

Jag resonerade en stund inledningsvis kring hur tekniken bidragit till innovationen och även kring hur it-chefer och it-avdelningar allt mer kommit i utkanten av den utvecklingen. Målgruppen var nämligen it-chefer på ett eller annat sätt.

Jag landade i ett antal slutsatser kring hur tekniker och it-ansvariga kan stärka sin roll i samtalet om innovation. Mina slutsatser såg ut så här:

  • Prata teknik, men titta även utanför er vanliga tekniklåda. Nya områden som robotteknik, 3D-skrivare, nanoteknik och biotech kan vara områden som växer samman med din it-agenda snarare än du tror.
  • Prata ett språk som din mottagare förstår. Det kanske vore önskvärt om din chef intresserade sig för företagets SAN, NAS eller backuplösning. Men i väntan på det (och det lär bli en väldigt, väldigt lång väntan) bör alla som vill få något uträttat med stöd från chefen också lära sig att prata chefens språk.
  • Var mer otrogen. Byt leverantör ofta. Håll igång flera leverantörer samtidigt om möjligt.
  • Korta avtalstiderna. Bind inte upp dig för länge mot en och samma leverantör. Spara inte småpengar mot att du samtidigt exponerar dig för risken att sitta fast i ett gammalt avtal.

Diskussionen under samtalet och efteråt blev givande och stimulerande. Det blev en bra morgon.

Frustrationen när det går för långsamt

#blogg100, , ,

Vi lever i en tid som knappast kan ses som annat är fantastisk. I synnerhet i Sverige, men troligen för väldigt många i världen finns det ingen anledning att blicka tillbaka. Det var i väldigt få avseenden bättre förr.

Debatten om både #näthat och nu senast om #bästabeatrice (läs även gärna detta svar från Jasenko Selimovic) präglas av ett stort engagemang och i viss mån också en frustration över att hur vårt land ser ut och fungerar, de normer vi har och hur vi respekterar varandra.

Jag är glad för denna diskussion och det finns mycket att lära för oss alla. Det i sig är värt en egen bloggpost.

Men några poänger om tid och förändring vill jag göra nu.

  • Det var inte bättre förr. Det har nog få påstått explicit, men ibland får man en känsla av att många tycker att utvecklingen går åt fel håll. Jag tror inte alls att det är så. Jag tror istället att vår medvetenhet och vår känslighet för den här sortens obalanser och missförhållanden är högre idag. Det är bra. Det lyfter fram detta som inte är bra och som vi behöver ändra.
  • Jag förstår de som tycker att utvecklingen går för långsamt. Många inlägg jag läser präglas av en frustration (och ibland mer än så) över att det inte händer mer och att samhället (i bred mening) inte reagerar starkare och mer kraftfullt mot dessa missförhållanden, som nu kommit i dagen – oavsett om det gäller näthat eller diskriminering. Jag tror dock att det tar tid att flytta fram positioner. Och det är också viktigt att de nya värderingarna får sjunka in, inte bankas in med hårda ord.
  • Jag tror att den motreaktion vi ser, exempelvis i form av ett ökat stöd för SD bottnar i att en hel del ser att dessa nya positioner skjuts framför fort. Nota bene: jag är för att vi flyttar fram positionerna.

Jag välkomnar alla som vill bidra till förändring. Och jag vill gärna att utvecklingen ska gå snabbare. Men samhällsförändring och kulturförändring kräver tid och långsiktighet. Ska vi lyckas förändra samhället i grunden och till det bättre måste vi tygla vår frustration och istället hitta verktyg för att skapa hållbarhet och uthållighet i detta viktiga arbete.

Debatten på kultursidorna är en del av detta. Liksom den diskussion som spiller över i de sociala kanalerna och på Twitter.

Men låt det inte stanna där. Och tro inte att det räcker.

Den demokratiska organisationen

#blogg100, ,

Demokrati, enligt Wikipedia:

”Demokrati är ett statsvetenskapligt begrepp som syftar på några besläktade former av styrelseskick där makten i (oftast) en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val, oftast av förtroendevalda representanter till dess parlament.”

Och vidare:

”Även om begreppet demokrati oftast används i kontexten av politiska stater används det också inom privata organisationer, då ofta med hänsyftning på att alla närvarande har rösträtt. I det sammanhanget kontrasteras demokrati ibland mot chefsstyre eller expertstyre.”

**************

Det moderna företaget ställs inför en lång rad utmaningar. Det handlar om att vara flexibla på en marknad i ständig förändring. Det i sin tur kräver en kultur där innovation och förändring är naturlig.

Men företaget måste också byggas av och med moderna medarbetare, som i sin tur kräver något annat än den genomsnittlige medarbetaren gjorde på 1950-talet.

Den moderna medarbetaren kräver – för att kunna blomstra och utvecklas – en högre grad av frihet och respekt. (Jo, det hade varit bra om samma respekt hade funnits på 50-talet, men kulturen då var nog annorlunda.) Han eller hon blir svårare att styra, svårare att kontrollera. Och fungerar bara riktigt bra om han eller hon får utlopp för sin passion.

Det moderna företaget måste möta detta och måste få dessa många kreativa, krävande, ständigt sökande medarbetare att samverka, känna förståelse för både sina egna mål och för företagets.

Den demokratiska organisationen och det demokratiska företaget bygger just på respekten för varje medarbetare, på att han eller hon (jag borde byta till hen) är en viktig byggsten, där det är medarbetaren som är den viktigaste i hela företaget, utan hierarkier.

Jag har lärt mig och länge trott på devisen: ”anställ bara de som är smartare än dig själv”. Jag tror fortsatt att det är sant. Men det bör nog kompletteras med insikten om att alla medarbetare, oavsett vilken roll man har och vilken plats i hierarkin man har, är 100 % duktiga på det som de är satta att göra. Eller i alla fall att de har en unik förmåga att vara en oersättlig resurs för företaget. Just för att de är unika.

”Ingen är oersättlig” brukar det heta. Det är givetvis precis tvärt om. ”Ingen går att ersätta”. Men den dag då något väljer att sluta eller göra något annat kommer en ny balans, en ny jämvikt att uppstå. Den kan i sig vara lika bra, men inte samma.

Att dra nytta av varje medarbetares kraft, vision, engagemang, passion är en sak. Att inte stå i vägen för förändring och det nya är en annan. Båda är legitma, men var sak har sin tid.

Jag tror i detta resonemang finns ett frö till en större berättelse om hur våra företag måste fungera för att kunna vara en del av det moderna, nätverksorienterade, ärliga och ansvarstagande näringslivet.

Jag har verkligen inte tänkt klart här. Men efter dagens lunch (tack Susanna) lades några nya pusselbitar på plats, och jag hittade ytterligare några bitar som jag ännu inte vet var jag ska placera. Håll ut – tids nog kommer detta att bli en röd tråd. Det är jag övertygad om.

Telefonbryderier

#blogg100

Dagen har på några olika sätt ägnats åt mobilrelaterade frågor.

Dels har jag diskuterat möjligheten att lyfta fram app-skapandet på fler sätt i våra kanaler. Jag tror vi kan göra mycket mer av detta: inte bara prata mobilstrategier och responsivt. Utan också ge folk verktyg att skapa själva, att bygga eget. Det har vi pratat om idag.

Dels har jag funderat på mitt eget förhållande till olika plattformar. Jag har sedan länge en IOS-telefon. Dessutom har jag en Windows Phone, som jag experimenterat med. Jag har inte till vardags en Andriod-enhet. Det stör mig lite – det känns som om jag borde vara bättre beredd och uppdaterad på utvecklingen av också Andriod-miljön. Den är för viktig för att inte ha en relation till.

Ovan på detta har vi pratat om erfarenheter av vår app på Webbdagarna.

Det blev inte någon konkret handlingsplan för de två första punkterna: jag tror att vi kommer att se mer av ”gör det själv” i vårt erbjudande i våra kanaler framöver.

Och jag skulle inte alls utesluta att jag inom kort har en Android-telefon parallellt med min Iphone. Men modell, märke etc – det har jag ingen koll på i dagsläget.

Journalistuppdraget

blogg, ,

Jag har funderat ett tag på min egen roll som journalist. I synnerhet när jag jobbat på Internetworld.

Vi försöker spegla möjligheterna med nätet. Och det ligger att lägga mer fokus på möjligheterna än på hindren. Vi tror att våra läsare är ute efter just dessa möjligheter och i mindre utsträckning letar efter hindren.

Därför blir våra artiklar ganska ofta positiva, där vi lyfter fram potential och framtidshopp. Ganska sällan (alltför sällan, troligen) ger vi oss på dem som står i vägen, de som inte är en god kraft för framtiden och de som missbrukar sin ställning. Det finns mer att göra här.

Men i ljuset av denna i grunden ganska optimistiska journalistik som vi på Internetworld står för läser jag diskussionen på Twitter mellan Fredrik Wass och Joakim Jardenberg, där de diskuterar Joakim Jardenbergs positiva intervju med Magine inför lanseringen i veckan.

Fredrik frågar Joakim vad han får i ersättning för sin berättelse om Magine. Joakim ilsknar till. Fredrik backar något. Läs hela diskussionen här.

Kring detta drar jag några reflektioner för egen del.

  • Joakim Jardenberg är bra på att peppa och uppmuntra unga entreprenörer. Jämför gärna med amerikanske bloggaren Robert Scoble, som med en liknande utgångspunkt gärna hyllar unga startups. Men lika ofta är Robert Scoble (och det gäller även Joakim Jardenberg) ifrågasättande och är kritisk mot saker som inte fungerar.  På och utanför nätet. Jag gillar detta. I synnerhet som Joakim inte har journalistuppdraget rakt av och därmed – i synnerhet för sina läsare – kan ta ut svängarna lite mer.
  • Joakim Jardenberg är nog medveten om sin kraft och sitt inflytande. Jag tycker överlag att han sköter det uppdraget väl, i alla fall tekniskt (tydlig öppenhet exempelvis). Men för att detta förtroende och denna starka position ska hålla måste han troligen vara ännu mer noga med att beskriva sina utgångspunkter, sin roll och sina bevekelsegrunder. Och även vara ännu mer ödmjuk inför de frågor som kommer, de ifrågasättande som kan dyka upp och den debatt som kommer i kölvattnet.
  • Vi behöver fler som står upp för unga entreprenörer. I princip. Men vi behöver också lära oss mer om hur vi berättar om deras möjligheter, hot och utmaningar. För många år sedan var jag en del av Vinnovas projekt kring Innovationsjournalistik, där utgångspunkten var att lära sig mer om hur media och innovationer samverkar. Det var dessutom ett forskningsprojekt kopplat till Stanford. Sällan har väl begreppet innovationsjournalistik varit mer relevant än just i den här sortens situationer. Och sällan har väl behovet av reflektion och kunskap om innovationer hos svenska journalister varit större. (Projektet kring Innovationsjournalistik var ifrågasatt från många håll och är numera nedlagt. Jag tycker det är synd.)
  • Jag är övertygad om att när vi på Internetworld lyfter fram unga entreprenörer, både i tidningen (i synnerhet i samband med vår entreprenörslista) och på våra event, ger utrymme för den positiva berättelsen men lite för sällan ställer de kritiska frågorna. Jag vill fortsatt vara en positiv kraft och stötta unga entreprenörer. Vi på Internetworld – och jag själv såklart – bygger på idéen att entreprenörskap är bra och att fler borde våga. Men vi hjälper varken läsare eller entreprenörer genom att vara okritiskt hyllande.

Ingenjör eller konstnär?

#blogg100, ,

Som journalist har du möjlighet att träffa människor, formulera idéer, välja ut det du vill lyfta fram, skapa berättelser. En i alla avseenden kreativ process.

Som chefredaktör – eller för den delen redaktionschef eller bara redaktör – är du ofta fast i att hjälpa andra att vara kreativa. Du organiserar saker, du planerar och du skapar rutiner, kulturer. Det är betydligt mycket mer ingenjörsarbete än att vara journalist.

Det finns något kreativt även i ledandet, såklart. Och framför allt finns det en glädje i att se andra växa, att få andra att blomma ut. Den rollen är både stimulerande, krävande och givande.

Jag har möjlighet att jobba med båda dessa världar: både det egna skapandet (konstnären) och i ledandet av andra (ingenjören). Men balansen blir ibland svår att hitta.

Oräknat vad jag är bra på (det går nog att hävda att jag både är en hyffsad journalist och en hyffsad chef – men lika sannolikt det omvända) så brottas jag just nu med min egen bild av vad jag för egen del vill och hur jag vill balansera dessa två perspektiv.

Vad jag dock tror är att jag just nu har lite för mycket fokus på ingenjörsrollen, för lite på konstnären.

Jag har ingen ambition att sluta vara organisatör. Men jag behöver tid att fortsätta mitt eget skrivande, att utveckla min egen kreativa ådra.

Den tiden håller jag just nu på att leta efter. Jag hoppas kunna frigöra lite mer tid åt detta under sommaren.

Denna skala, mellan ingenjör och konstnär, mellan organiserande och skapande, kanske inte är tillämpar för andra. Men i mitt jobb betyder det en hel del.

Och varje arbete rymmer olika inslag, där det gäller att hitta balansen. Luta det åt fel håll utvecklas du inte och börjar leta efter något annat. Jag tänker fortsätta att leta efter min egen balans där jag står just nu. Jag är övertygad om att det går.

Läsning

#blogg100

Jag läser mycket, men inte i närheten så mycket som jag borde.

I perioder har jag saknat det skönlitterära som då inte får en naturlig plats i mitt läsande. Det blir helt enkelt annat som kommer emellan.

Nu har jag dock hittat ett av verktygen mot att konsumera mer skönlitterärt (och även annan): ljudboken.

Via appen Storytel har jag i vinter kommit igenom böcker som jag med stor sannolikhet aldrig hade fått ta del av annars. Det är jag mycket glad för. Jag har under vintermånaderna bland annat ”läst”:

  • ”Torka aldrig tårar utan handskar” av Jonas Gardell (del 1 och 2)
  • ”Blue Ocean Strategy” av W Chan Kim mfl
  • ”Korparna” av Tomas Bennerhed
  • ”Ett kort uppehåll på väg från Auschwitz” av Göran Rosenberg
  • ”Koltrasten som trodde den var en ambulans” av Anders Mildner
  • ”Maffia” av Thomas Lappalainen
  • ”Och solen har sin gång” av Ernest Hemingway

Och några till.

Det jag verkligen har uppskattat är tillgängligheten – att kunna ha med mig böckerna när som helst och var som helst. Jag har kunnat lyssna när jag är ute och går, på väg till jobbet – till och med när jag cykar till jobbet.

Det är också slående hur viktig uppläsaren är. En duktig uppläsare kan lyfta innehållet. Men framför allt kan en dålig uppläsare förstöra det mesta av upplevelsen.

Och ljudböckerna fungerar utmärkt både för skönlitterärt och för fakta.

Jag är glad för min prenumeration och för min möjlighet att ”läsa” mer. Jag skulle önska att fler gjorde det. Både för att det ger fler en upplevelse, men det skapar också en större marknad, som gör att ännu fler böcker läses in. Det hade varit värdefullt.