USAs mjuka makt har haft ett enormt inflytande världen över. Donald Trump gillar helt andra typer av makt: den hårda.
Mycket har sagts om utvecklingen i USA, och mer behövs för att bringa reda i all galenskap som sker på andra sidan Atlanten.
Det finns många saker som slår mig – ofta med häpnad – men ett övergripande perspektiv är hur ledarskapet i USA ser på makt: power.
USA har under många år haft ett enormt inflytande i världen, både i Europa, men även på många andra håll. Detta inflytande har i vissa fall byggt på USAs militära kapacitet. Oftare har det byggt på USAs ekonomiska inflytande, där både företag och dollarns ställning bidragit stort.
Men kanske mest inflytande har USA haft kulturellt. Det engelska språket är idag ett världsspråk som alla förhåller sig till. Amerikansk musik, tv-serier och filmer är omöjliga att bortse från om man vill förstå världen. I gränslandet mellan teknik och kultur finns Google, Meta/Facebook, Apple och Amazon, som på olika sätt format vårt sätt att leva.
Själv har jag också uppskattat mycket av just den kultur som ofta hämtat inspiration, fått näring och sedan utvecklats i USA. Jag har varit på besök i USA otaliga gånger, både på kusterna, men även i delstaterna långt från de liberala storstäderna. Jag har köpt massor av LP- och CD-skivor med amerikanska artister och tillbringat oändliga timmar framför tv-skärm och datorskärm utforskande Netflix, HBO och Youtube.
Min bedömning är att USAs största styrka inte varit den hårda, även om den militära kraften varit enorm. USAs påverkan på världen i ännu större grad har präglats av den mjuka makten: kulturen.
Just nu håller verkar USA satsa hela sin kraft på den “hårda” makten, “hard power”. Donald Trump och hans anhang verkar tro att den med hårdast nypor, tuffaste vapnen och elakaste inläggen vinner. Det är tron på att militärmakt trumfar den kulturella makten.
Jag tror tvärt om. Och därför tror jag också att USAs kulturella inflytande kommer att eroderas.
Visst: engelskan är en enorm tillgång för oss alla som rör oss över kulturella gränser. Och USA kommer förhoppningsvis att fortsätta att producera kvalitetsserier och bra musik länge än. Facebook försvinner inte över en natt, än mindre våra Iphones.
Men attackerna på de amerikanska universiteten är bara ett av många exempel på hur presidenten i USA ger sig på de institutioner som under många år byggt USAs kulturella, mjuka inflytande. Samma sak med den oberoende journalistiken.
De stängda gränserna kväver också kreativitet och innovation.
Och inte minst den aversion som europeer över lag känner just nu för utvecklingen i USA leder till att man – vi – jag söker oss till nya sammanhang där traditionella värderingar fortfarande håller.
När USA beter sig som en mobbare mot sina vänner i världen kommer världen självfallet andra att söka nya vänner och därmed också bygga nya kulturer, forma nya idéer. Men nu utan det amerikanska narrativet.
USA har varit en supermakt på flera plan: militärt, ekonomiskt och kulturellt. Jag tror att man just nu håller på att bli svagare i alla dessa dimensioner.